"Det finns många köksapparater som är funky. De behöver bara vara fräcka, fräscha och färggranna." Och förmodligen svindyra, tänker jag lite sammanbitet. Jag skulle älska en kanariegul espressomaskin eller en scharlakansröd hushållsassitent, men inte har jag råd med det. Jag sitter och läser världens snyggaste inredningsbok.

Vad är en funky inredningsstil? Det första kapitlet definierar funky och genast blir jag varm i hela kroppen. Funkyhemmet är en smältdegel, det är en ledig attityd till inredning, den blandar gammalt med nytt, kitsch med konst, öst med väst. Men, som en tunn men tydlig tråd genom hela boken löper ordet smak. Funky får inte se ut hur som helst, det måste vara snyggt. På ett personligt sätt förvisso, men det måste vara snyggt. Det måste finnas balans i färgerna, det måste finnas eftertanke i kitschen.

Efter det inledande kapitlets förmaning följer en kaskad av färger, former, idéer och en del verkligt praktiska grejer. Jag är efter ett par sidor helt såld, det här är en av de roligaste böcker jag någonsin läst. Lika glad som jag en gång i en gammal dansk damtidning blev när jag såg en liten ful toa förvandlas till ett glittrande paradis när väggarna klätts med tusentals olikformade spegelskärvor.

"Gummi är nog så funky som ett golvmaterial kan bli." Jädrar att vårt hus är från sekelskiftet, fast det är klart, gummi istället för kakel i badrummet när vi hittar en hög med pengar att renovera det för. Ett badrum klätt i gummi. Det känns som något för Tom Sharpe. Gummi är enligt boken inte bara utomordentligt snyggt utan även praktiskt. Det är lätt att hålla rent, slitstarkt, varmt att gå på, antistatiskt, tåligt mot fläckar och brännmärken, halkfritt (om det är mönstrat) och ljudisolerande.

Så fortsätter det, mönster, möbler, fönster, belysning osv. Någonstans känner jag att prislappen är konstant högre än vad min plånbok klarar av, men visst. Funky är en riktigt bra inspirationskälla. Och vansinnigt rolig att titta i.