Med buller och bång lanserades organisationen Attac tidigare i år (närmare bestämt i januari 2001). För den som enbart förlitade sig på medias rapportering kunde man tro att det här var något helt nytt, något aldrig tidigare skådat. En ny vänster för en ny tid, eller nåt. På ett stort och välbesökt arrangemang i samband med organisationens grundande talade en lång rad namnkunniga personer på Attac-anknutna områden.
Nu har föredragen (eller artiklar på samma tema som respektive talare uppehöll sig kring) samlats i en antologi, betitlad En annan värld är möjlig – Attacs slogan. Om något visar antologin en sak tydligt; hur föga ny Attac-rörelsen egentligen är. Bland talarna återfinns en lång rad representanter från äldre folkrörelser; biståndsorganisationer, kyrkor och trossamfund, miljöorganisationer, fackföreningar, politiska partier etc, etc. Det är faktiskt ganska få av personerna som inte representerar någon organisation. Nu behöver ju inte det vara något negativt. Tvärtom, Attac har på så sätt dragit lärdom av andra organisationers erfarenheter, och kan bygga vidare på det. Det vore ju dumt att försöka uppfinna hjulet på nytt. Men innehållet blir ju därmed också därefter.
Det är som sagt en rad (åtminstone inom alternativrörelserna) namnkunniga talare som återfinns i boken; allt ifrån Johan Ehrenberg till Kenneth Hermele, från Göran Greider till Maud Johansson, från Sven Lindqvist till Bim Clinell. Men det som gör sig väl som ett tal blir inte alltid lika lyckat i artikelform. Vi skrapar på ytan på ett flertal ämnen, men djupdykningarna saknas. Att lyssna till ett par föredrag kan vara ett bra sätt att bli introducerad till ett ämne. Men 20-talet introduktionsartiklar på en lång rad olika teman, i en 400 sidor tjock bok, är kanske lite tungt i sin helhet? Boken är inte dålig på något sätt, men bör nog läsas selektivt snarare än från pärm till pärm.
Under helgen då evenemanget bedrog sig var jag själv sysselsatt med att försöka koordinera verksamheten i ett av rummen, så jag är väl åtminstone lite ”medskyldig”. Men det som slår mig i en genomläsning av den här samlingen artiklar är hur lite boken (och talen) egentligen handlar om det titeln säger; den här möjliga, andra världen. För hur annorlunda värld är det egentligen talarna/skribenterna förespråkar? Hur radikala är förslagen de kommer med? I vilken mån kommer man ens med förslag på hur en annan värld skulle se ut? Föga, skulle jag säga. Bristen på visioner om ett verkligt alternativ är väl kanske ett av den moderna vänsterns stora problem. Även Attacs.
Publicerad: 2001-09-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-19 14:35
En kommentar
[...] med någon form av vetenskaplig utbildning på SVT:s vetenskapsredaktion betecknande nog också känd som en av grundarna av den svenska grenen av den vänsterextremistiska grupperingen Attac. Övriga verkar inte ha [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).