Europas politik är oförsvarlig. Så inleder Aimé Césaire sin klassiska bok om kolonialismen. Och idag, skrev han 1950, kommer domen inte längre bara från arbetarklassen i Europa, utan från en hel värld. En hel värld koloniserad och förtryckt av Europa.

Ni må döda och tortera, ni må fängsla och slå ned. Men ni kan inte vinna. De koloniserade länderna vet att ni ljuger om att kolonialismen är till deras fördel. De vet att ni är svaga. De vet att ni kan och kommer att besegras.

Det är som en profetia. Den stora avkolonialiseringen har precis inletts. Indien och Kina har nyligen brutit sig fria från kolonialmaktens ok. Afrika har inte riktigt kommit dithän när Césaire författar detta. Men Césaire ska själv komma att spela en roll för den utvecklingen.

Det här är en stridsskrift, om det någonsin fanns någon sådan. Césaire, själv född i Martinique, hatar kolonialismen. Hatar det kanske mer än allt annat här i världen. "Discourse on colonialism" är ett tidsdokument, som väl kan jämföras med andra sådana; amerikanska frihetsförklaringen, Karl Marx' "Kommunistiska manifestet", John Stuart Mill's "On liberty", Deklarationen om de mänskliga rättigheterna och så vidare.

Den här kampskriften skulle nog kunna göra anspråk på att vara ett av efterkrigstidens allra viktigaste dokument. Inte bara för dess lysande argumentation och författarens förmåga att så kortfattat sammanfatta en stor del av problematiken, utan också för att Césaire kom att bli skolbildande både inom politik och litteratur. Césaire var den som lanserade begreppet "negritude", vilket senare kom att utvecklas både av honom själv och många andra författare. Mest känd av hans "lärjungar" på det området är kanske Frantz Fanon, med sin mycket vitt spridda bok "Jordens fördömda". Han kom också att inspirera mycket av den radikala black power-rörelsen på flera håll i världen.

Den här skriften är ett historiskt dokument. Men när man läser den kan man också börja fundera över vad som skiljer då från nu. För även om den formella självständigheten från kolonialism har uppnåtts på de allra flesta håll i världen, så fortlever många av de koloniala strukturerna, den koloniala ekonomin. Vilken relevans har Césaire för dagens "globalisering"?

Det finns bara ett ord att säga om den här skriften; läs!