Recension

: Nytidens slott och herresäten - en spännande resa i ord och bild till 2000-talets nybyggda palats
Nytidens slott och herresäten - en spännande resa i ord och bild till 2000-talets nybyggda palats Hans Alfredson
2001
Wahlström & Widstrand
4/10

Försvarbart på grund av Arkitekturens år?

Utgiven 2001
ISBN 9146181008
Sidor 121
Illustratör Lars Olson

Om författaren

Hans Alfredson föddes 1931 i Malmö och växte upp i Helsingborg. I Lund både avlade han fil kand i filosofi, litteratur- och konsthistoria och medverkade i en rad studentspex. I mitten av 1950-talet flyttade han så till Stockholm och bildade 1961 AB Svenska Ord tillsammans med Tage Danielsson. Förutom filmer, revyer och skivor har det blivit en rad böcker, bland annat med kriminalnoveller.

Sök efter boken

Nytidens Slott och Herresäten, med underrubriken ”En spännande resa i ord och bild till 2000-talets nybyggda palats”. En resa, javisst, men spännande? Med Hans Alfredson vid pennan brukar läsaren erbjudas lustigheter och samhällshäckleri som ständigt avlöser varandra men detta är en besvikelse. Detta är inte en bok om arkitektur utan en bild av en möjlig framtida utveckling, där företrädesvis EU får ta emot skottsalvor. Arkitekturdelen i sig är snarare ett uttryck för medborgarnas reaktion på och egenintresse i samtiden.

I främsta rummet ges en negativ framtidsvision, där alla EU-kritiker får vatten på sin kvarn. EU har blivit vad man fruktat, en centralstyrd borg där släktskap gynnar i makttillträdandet fast med en snygg demokratisk fasad. Den etniska rensningen har också fått sitt fotfäste och de inbördeskrigen försiggår mellan den kristna Hälsingland och muslimernas Härjedalen. Med utgångspunkt i storsvenskhetens historia, blir Dalarna och Jössgården hemvist för nazismens utbredning. Även de fantasilösa övergångssummorna för fotbollsproffs avhandlas, där Zlatan Ibrahimovics miljonrullning anno 2001 blir skrattretande i jämförelse.

Två av de totalt sex byggnadsverken och dess inneboende är de undantagna utopierna. Nacka Flasktorn står för den humana framtidsbilden. Byggt av gamla flaskor av uteliggarna som sedermera bor där. Kanske en reaktion på det tidiga seklets totala likgiltighet inför de hemlösas situation där byggprojektet Hammarby Sjöstad kan statuera exempel. Lindhamns Kåve ger den ekologiska livsstilen, i kölvatten av växthuseffekten.

Det erbjuds en salig blandning av lustigheter, pessimism och lättja och i synnerhet de tekniska lösningarna känns väl genomarbetade, eller snarare överarbetade. Men mixen känns alltför rörig för att erbjuda övertygelse. Det pladdras alldeles för mycket och sällan får berättelsen den huvudet-på-spiken-effekt signerad Hans Alfredson som vi är vana vid. Det dyker även upp vetenskap som känns aningen föråldrad för att ses som framtida. Tombaktisplantan, med tomater, potatis och tobak har visserligen enligt Alfredson och Olson framtagits med hjälp av en ny genteknik, men redan i slutet av 1990-talet skapade bland annat Åke Truedsson en helt ny sorts planta, Tomatis, som vi redan idag kan njuta potatis och tomat ifrån med hjälp av ympning. Förvisso utan befruktning och genteknik, men, sorry grabbar, det är gammal skåpmat ni kommer med.

Camilla Wennerström

Publicerad: 2001-07-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-10 22:23

Kategori: Recension | Recension: #269

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?