Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 9129653274 |
Orginaltitel | The Explorer’s Book of Dinosaurs |
Översättare | Krister Brood |
Jag ska inte säga att det är en favoritsysselsättning, men när tid och tillfälle ges så bläddrar jag mer än gärna i min barndoms böcker, nu utlånade till mina brorsbarn i väntan på egna. För den som återförenar sig med texter och illustrationer efter ett större tidspann, sker något underligt. Plöstligt öppnas en springa till ett i vanliga fall slutet rum; ett ljus skönjes, en doft förnims, konturerna av en situation skymtar förbi. Det är som om bilderna själva bär nyckeln till hur ens livsuppfattning kommit att gestalta sig. När Shere Khan anföll Mowgli; det var så rädslan såg ut! Eller när pannkakan rullade i rävens mun i Sagan om pannkakan: rävens list!
Barns intresse för dinosaurier verkar ofelaktigt återkomma var tionde, femtonde år. Förr tändes denna gnista av glosögda barn som rabblade latin och tidsåldrar i Kvitt eller dubbelt. Nuvarande dinosaurievåg skiljer sig lite, eftersom den i själva verket är två men med en knappt skönjbar svacka mellan. Startskottet för senaste hysterin gick naturligtvis med Jurassic Park från 1993 och dess uppföljare några år senare. Förra årets spelfilm Dionosaurier och BBC-dokumentären Dinosaurernas värld står för det bibehållna intresset. Borta är gamla skolafficher och bilder av skelett uppriggade på fjärran museer. Med filmmediets genomslagskraft och datoranimationernas exakthet har vi nu kommit kusligt nära dessa urtidsdjur. Rörelsen, färgen och det igenkännbara landskapet konfronterar oss med urtidens skönhet och brutalitet.
I kölvattnet har en rad (barn)böcker utgivits, ofta med samma strävan efter naturtrogenhet. Här föreligger Dinosaurier – jättarna från förr av Ian Jenkins, en bok som torde vända sig till barn i åldrarna 5 – 10 år. Det är i mångt och mycket en helteckande bok, illustrationer blandade med foton, faktarutor och ordförklaringar. Vi får översikter över olika perioder och typer av dinosaurier, medans speciella avdelningar ägnas åt dinosaurier med stjärnstatus, som Tyranosaurus Rex. Här och var finns rutor med dinsoauriernas egna skönhetstävlingar, förbrytarbilder m.m., allt för att göra urtidsvärlden en del av vår egen. Författaren vet hur den säljande slipstenen ska dras.
Efter att ha läst och bläddrat, fördjupat mig i förflyttningar, intagande av föda, värmereglering och anfallstekniker och hur de dog ut, slår det mig att bara en sak fattas: hur parade sig dinosaurierna? Det är en fråga som faller utanför den här bokens pärmar. Kanske den inte hör hemma i barn förställningsvärld om hur livet artat sig på planeten.
Publicerad: 2001-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 17:09
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).