Att öppna den här boken är som att ge sig ut på en förstaklassens island-hopping bland Västindiens 7000 öar. Den tipsar om vilka öar man ska besöka och varför. Öar man aldrig tidigare hört talas om. Öar som doftar av salt vatten, citrongräs, och saften från söta guavafrukter. Öar med varma bruna barnfötter som springer över sanden. Öar där man stoppar ned allt vad naturen kan bjuda på i heta, puttrande grytor.

Där väntar männen tidigt på morgnarna med sina nät på "De tiritir", mannat från havet, miljontals nykläckta fisk- och skaldjursyngel som bara kommer upp till ytan vid några få tillfällen på året för att vandra uppför de långa floderna. Om de kommer, väcks hela byn och flodstranden fylls av liv och rörelse. Fångsten tas till Boyde Laurent, som på sin lilla krog blandar ihop allt till en smet smaksatt med starka kryddor, för att sedan fritera detta. Därefter gäller det bara att skrika högst för att få Boyde att komma ihåg vem hans bästa stamgäst är, om man vill vara bland de första som får smaka på denna gudarätt. Men den första rykande tallriken går ändå alltid till hans flickvän…

Där står cigarrarbeterskorna i skuggorna under träden, med hibiskusblommor fästa i håret, och röker egenrullade cigarrer på rasterna. Cigarrer som ibland är så stora att de knappt går in i deras munnar.

Där låter barnen bläckfiskar, som egentligen borde bli mat, krypa över deras magar bara för att det kittlas så lustigt!

"Culinara Karibien" är ingen vanlig kokbok, utan mer som en slags faktabok, med personliga berättelser, information om öarna, människorna och traditioner. Och som en röd tråd mitt i allt detta: recept! En hel del som får munnen att vattnas, men även de som får magen att ta ett förskräckt hopp.

Berättelser om ostronfiskning, vodoo, runda kvinnor som blandar örter i rom, rastafaris, biodling och sköldpaddsfarmar blandas med recept på currykrabbor och jättehavssnäckor som bankas och friteras som snacks efter det att man lurat ut dem ur deras skal. Fyllda papayor, opposumgrytor, kryddstarka revbensspjäll, bananbröd, och kaktussoppa. Suspiros- marängkyssar med vaniljsmak, söta majsmjölspaket och allt annat som folk verkar äta till vardags på öarna. Dessutom finns det ett recept som faktiskt får en att tro att palmhjärta inte alls smakar så dåligt som alla i Robinson verkade tycka.

En positiv sak är beskrivningen av alla dessa karibiska frukter som man allt oftare stöter på i fruktdisken. För vad är egentligen skillnaden mellan nätannonor, taggannonor och sapoltillplommon? Och hur ser egentligen en brödfrukt ut? Eller en fikonkaktusfrukt? Visst är det trevligt att veta namnen på det man äter, och viss kunskap kan till och med rädda livet på en. Akifrukten t.ex., med sina vita doftande blommor och klara cerisa frukter är lockande för många. Men om man äter frukten omogen eller övermogen, leder det oundvikligen till döden.

Nackdelen med boken är att få människor kommer att klara av att tillreda dessa rätter. Det är inte recepten som är svåra, utan råvarorna som helt enkelt inte brukar finns inne på de lokala ICA-butikerna. Flygfisk, honungsbär och Craupad-grodor som även kallas bergskyckling, har ju sällan säsong i Sverige. Sen är det frågan om inte många av de här djuren egentligen är utrotningshotade? Men, man kan ju kanske byta ut några av de mest ovanliga ingredienserna mot något som är lättare att få tag på här hemma i Sverige. Kyckling t.ex., det säger man ju smakar som allt annat.

Har du inte råd med en biljett till St. Lucia i Västindien, kan du lika gärna köpa "Culinara Karibien" för en billig penning. Läs den i hängmattan i sommar, kanske tillsammans med en kall Amstel, som också tillverkas på Curaqao och är det enda ölet som bryggs på destillerat saltvatten, eller vid matbordet i vinter med en kopp Jamaicanskt Blue Mountain kaffe. Det här är en bok att drömma sig bort med!