Som treåring brukade jag släpa med stora travar av böcker till min dagmamma. Sedan satt vi där i hennes kök och läste bok efter bok. Samma tendens har sedan följt mig genom livet. Jag blir helt enkelt väldigt lycklig av att se, känna lukten av och läsa böcker. Ännu mer lycklig blir jag när jag […][...]

Det känns inte bra att jag ännu inte läst någon roman skriven av Siri Hustvedt. Är övertygad om att det är väl värt tiden. Men nu har jag i alla fall läst hennes digra essäsamling från 2012, Leva, tänka, titta, som i år kommit ut i översättning av Ulla Roseen. Rubriken till denna recension är […][...]

Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet. I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst […][...]

En varg söker sin pod är en av de mest populära svenska poddarna, och bakom den står serietecknaren Liv Strömquist och författaren och producenten Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Varannan vecka får vi ta del av deras oerhört rappa samtal om och analyser av samtida kultur, politik och konst. Det är både personligt och teoretiskt, både kunnigt […][...]

För 300 år sedan, år 1715, dog drottning Hedvig Eleonora. Hon var då 79 år gammal och en tongivande gestalt i svenskt kultur- och konstliv. Kungl. Husgerådskammaren uppmärksammar detta med ett ståtligt praktverk och antologi om drottningens liv och gärning och om tiden hon verkade i. En lång rad svenska och internationella forskare bidrar med […][...]

Hylla är (åtminstone delvis) en slags självbiografi i anekdotisk form. Etthundra små berättelser, korta essäer, minnesvärda vänner, klintbergare, familjehistorier och annat. Allt detta samlat i bokstavsordning under bokstaven H (från Haapala till hö), som vore den en del av en encyklopedi. Självbiografen i fråga är folklivsforskaren och författaren Bengt af Klintberg. Genom bland annat boken […][...]

Det nya året firade jag i år in i Paris, turistinfarkten Paris. Jag har hört att Paris konstant har samma turisttryck och så kan det vara men det kändes som att trycket var större än någonsin under nyårshelgen. Köer uppstod spontant av folk som tänkte att här finns nog något att se, bäst att köa. […][...]

När jag bodde i Malmö vandrade jag ibland runt på en stor kyrkogård, det närmaste man kom en park i mina kvarter. Det var inte mycket till natur, men det fanns ju träd och minnesmärken och något slags lugn. Ett annat tidsperspektiv. Ofta märke man det inte riktigt förrän man kom ut från området igen […][...]

Kanske är det fel ände att börja i, en brevsamling, om man inte först läst en biografi eller liknande över personen som skriver. Det känner jag åtminstone i början av Brev från Tove Jansson. Det kan vara svårt att hänga med i referenser och relationer, inte minst för att hon har så många olika smeknamn […][...]

Lars Lerins konstnärskap har alltid förtrollat mig. Den starkaste upplevelse jag någonsin fått av en konstutställning var då jag var på en Lerin-utställning i Malmö och bilderna bara öppnade upp sig framför mig. När jag går på en utställning fokuserar jag på den drabbande estetiska upplevelsen, den fysiska och känslomässiga upplevelsen. Jag läser inte om […][...]