När jag läste förlagskunskap för en tio-femton år sedan hade vi en gästlärare som sysslade med bland annat handarbetsböcker. Vi tyckte inte riktigt det lät som en framtidssatsning, kan man väl säga – var inte det en målgrupp på utdöende? Gamla tanter som broderade dukar med blombårder och stickade raggsockar till barnbarnen? Nej, nej, sa […][...]

”Är det en western?” frågade min kurskamrat när hen såg titeln Blod i salongerna. Och, jag kan helt klart se likheterna. I så fall en western skriven av D.H. Lawrence, som i bokens första ”rum” lockas till Mexiko av mecenaten Mabel Dodge Luhan för att bygga en utopisk koloni. Där ska en ny värld skapas, […][...]

Det är svårt att inte fastna i klichéer när det gäller den här boken. ”Praktverk”, ”kulturgärning”, ”konstskatt” är ord jag funderar på att använda i rubriken på den här recensionen. Ja, det är såklart omöjligt att ge en heltäckande bild av ett helt fält. Speciellt något så brokigt som ”illustration”. Och efter att ha läst […][...]

Att läsa Torgny Lindgren kan få en att skämmas. Den där lätta humorn, den glasklara prosan där allvaret ändå bara kan skymtas under ytan, som om han inte vill göra oss otjänsten att förklara för oss i någon större detalj utan bara… Som att snabbt lyftas upp över skogen, se hela landskapet i varje detalj, […][...]

Mitt första möte med Milan Kundera var på 1990-talet när jag läste litteraturvetenskap, jag minns inte vilken titel vi läste av honom där, men jag fastnade för hans språk och slukade under en period allt av honom som jag kom över. Samma sak som jag uppskattade då uppskattar jag nu: det där att få följa […][...]

Det här är en vacker liten bok som är stiligt formgiven. Formatet är nästan kvadratiskt, typsnittet snyggt och texten luftig. Sidnumrering saknas och i stället numreras de olika avsnitten. Här och där inflikas konst av de båda konstnärerna. Omslaget pryds av en detalj av Lotte Lasersteins målning Abend über Postdam och illustrerar så fint bokens […][...]

En namnlös kvinna färdas till en ö för att besöka sin farbror. Han är en praktiserande alkemist och i den mystiska tillvaron hos farbrodern finner sig kvinnan snart vara indragen i ockulta skeenden utanför hennes kontroll. Hon misstänker farbrodern för de magiska attackerna och för att rädda sig själv ur hans våld undersöker hon ön […][...]

Det första som slår mig är baksidestexten där jag kan läsa om vilken avgörande betydelse Lorcas vänskap med Luis Buñuel och Salvador Dali hade när han skrev de två pjäserna Publiken (1930) och Så går fem år (1931). Vad som inte nämns här är hur filmmanuset Resa till månen (1929) fick de goda vännerna Buñuel […][...]

Donna Tartt tar tid på sig att skriva en värdig uppföljare till Den hemliga historien – ganska exakt 20 år – men när hon väl gör det gör hon det med en smäll. Bokstavligen. 13-årige Theo och hans mor besöker Metropolitan Museum of Art i New York en regnig förmiddag på väg till ett allvarligt […][...]

För exakt hundra år sedan konstaterade flera etablerade experter att världen hade sett det sista storkriget. Med alla nya uppfinningar och nya samarbeten och beroenden skulle det helt enkelt inte finnas något att vinna på ett krig, samtidigt som alla stormakter praktiskt nog var precis lagom misstänksamma mot varandra för att våga lita på att […][...]