En av de bästa konstutställningar jag sett var Annika von Hausswolffs Ich bin die ecke aller räume på Magasin 3 i Stockholm 2008. Utställningen såg ut att mima upphängningsprocessen av en retrospektiv utställning. Vissa verk låg kvar på den typ av vagnar som används för att förflytta verk i lokalen. Vissa verk låg på golvet […][...]

Jag idrottade under hela min uppväxt i Norrbotten. Fotboll, hockey, slalom, simning, basket – jag var till och med på innebandyträning en gång. Sporterna var roliga i sig, men det skulle toppas, motstånd skulle krossas, det skulle fokuseras, tas på allvar och skrikas. Jag minns fortfarande vilken chock det var att som 12-åring se hockeylagets […][...]

När jag var sexton år flyttade jag hemifrån för att gå gymnasiet i en annan stad, i ett annat landskap. Jag var skitstolt. Jag klarade mig själv (hyfsat) på ett sätt som knappt någon annan av mina vänner gjorde. Jag var nästan vuxen. Jag var självständig. En gång när jag skulle åka hem över en […][...]

Mona Lisa med mustasch eller försedd med obsen text. Ödessymfonin som ringsignal till mobilen eller en Goethe-dikt i antisemitisk tappning. En bilreklam som talar om att kejsaren fått nya kläder eller Munchs Skriet som uttrycker sin fasa över miljöförstöring, tjatiga barn eller en politisk motståndare. Det finns bilder som är så kända att de dyker […][...]

I en av inledningarna till sin bok Arma Belgien, som nu äntligen har blivit översatt till svenska (tack, Alastor Press, för det!), skrev Charles Baudelaire: Tacksamt att göra en bok om Belgien. Det gäller att vara roande fast man talar om ledan, undervisande fast man talar om ingenting. Arma Belgien är en enda lång klagosång […][...]

En bok om Ernst Billgrens konst i pekboksformat? Som riktar sig till barn i alla åldrar (0-113 år står det på omslaget)? Jag måste erkänna att jag blev både lockad och konfunderad av den här boken när jag först såg den. Nu när jag skriver recensionen inser jag att jag fortfarande inte vet riktigt varför. […][...]

Kan man ha till yrke att hitta pinnar i skogen och berätta sagor om dem? Jag måste erkänna att jag blev lite ställd första gången jag hörde den yrkesbeskrivningen, men: ja. Maria Westerberg kan. Vildhjärta – en kär lek mellan människa och skog samlar fantastiskt vackra fotografier på skogen och på de där pinnarna som […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte undan att r + n = m inte ser ut som en bok brukar göra. Och trots att jag egentligen inte vill beskriva verket i icketermer så är det just vad jag gör eftersom boken inte blir en bok eftersom den inte är inbunden […][...]

Gaza 1987. Tiden för den första intifadan, alla medier, såväl tidningar som teve, kontrolleras av den israeliska ockupationsmakten. Sådan är situationen när graffitin plötsligt börjar spridas i remsan – Gazas grå fasader får tjäna som forum för information, kommunikation och motstånd. Mia Gröndahl, som under flera år fotat graffitin i Gaza och nu sammanställt boken […][...]