Om du följer serietidningarnas säsong åtta av Buffy vet du hur Melaka Fray är aktuell just nu. Om du inte har den blekaste om vad jag precis skrev så fungerar det också. Joss Whedons Fray är nämligen en självständig serieberättelse som visserligen bygger vidare på slayer-mytologin och, som alltid när det gäller Whedon, belönar en […][...]

Problemet med att vara så sjukt bra på att välja skådespelare och få ut det bästa av dem som Joss Whedon är, är att om man sedan drar iväg och gör andra saker med samma karaktärer – ja, då blir skådespelarna lätt saknade. Serenity: Those left behind är för all del väldigt snyggt tecknat – […][...]

I en underjordisk sal förvarar väktarsamfundet en fastkedjad gammal vampyr. Dit förs en grupp unga aspiranter för att lyssna till vampyrens berättelser om sitt släkte – något som kommer dem närmare än vad som var tänkt när, som så ofta när The Watcher’s Council organiserar saker, går riktigt snett och leder till både överraskningar och […][...]

Jag är riktigt glad! Lite sådär barnsligt glad, och det har jag Ola Skogäng att tacka för, eftersom det är hans Theos Ockulta Kuriositeter – Mumiens Blod som får mig att känna så här. Skogängs första del i serien om detektiven Theo – en stor brunbjörn som löser brott med ockulta undertoner – gör mig […][...]

Det var en gång en begåvad ung man som hade en idé. En idé om att den där lilla blonda tjejen som alltid blir dödad redan innan förtexterna för en jäkla gångs skull skulle kunna försvara sig. Försvara sig och sparka monsterrumpa så det stod härliga till. Onda regissörer och skådespelare kom och gjorde travesti […][...]

Tales of the Slayers brukar, till skillnad från många andra Buffy-serier, räknas in i Buffy-världens ”officiella kanon”. Den bär, enligt fansen, det kvalitetsmärke som utgörs av Joss Whedon själv. Vare sig det beror på just detta eller på något annat är den här lilla seriesamlingen en pärla i all enkelhet. I Tales of the Slayers […][...]

Den första Omnibus-volymen var en visserligen lite ojämn men ändå efterlängtad och uppskattad samling Buffy-serier. Volym två kan man ärligt talat ha och mista. Tvåan har nackdelen att den börjar komma in på samma tidsperiod som teveserien. Det blir med andra ord lättare att klampa i klaveret på olika sätt. Lätt att säga emot mer […][...]

”A girl needs some closure.” Av alla Veronica Mars-citat min väninna och jag messar fram och tillbaka är det definitivt det mest frekventa och tillämpbara. Behovet av avslut, av att sätta punkt. Det finns förstås en anledning till att det är just det vi måste påminna oss med jämna mellanrum. Punkt. Stanna upp. Andas. Det […][...]

På årets bokrea köpte jag den förmodligen nördigaste bok jag än så länge köpt i hela mitt liv. Och jag är trots allt akademiker – jag har en hel del nördiga böcker. Men den här är en lingvistisk granskning av tv-serien Buffy och vampyrerna. Den handlar om specifika språkliga böjningsmönster och uttryck och hur de […][...]

Jag tänker börja den här recensionen på ett sidospår: Judas. Ni vet han som förrådde Jesus. Oavsett vad man tror om Jesus kan vi ju vara överens om att sälja ut en vän till att bli avrättad är en rätt rutten grej. Men å andra sidan, ur Bibelns perspektiv – om inte Jesus blivit korsfäst, […][...]