En av de första skräckfilmer jag minns att jag såg, för … många år sedan i alla fall, var Stephen Kings och George Romeros Creepshow. Jag ville ha mer. Efter att jag sett en bunt filmer till som sällan lyckades hålla stämningen uppe i 96 minuter insåg jag hur smart Creepshow var: skit i att […][...]

En tegelsten på dryga 800 sidor; de tre första ett register över karaktärer att hålla ordning på. För en stund känns det som att jag eventuellt förväxlat sista delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ungdomstrilogi med en eller annan rysk klassiker. Den här gången har jag heller inte tagit mig tid att läsa […][...]

Har du någonsin funderat på hur en version av (tjej)dig skulle beskriva hur en annan version av dig tyckte att killversionen av dig var i sängen? (Om du har det är jag inte säker på att jag faktiskt vill veta det.) Sådant händer nog bara i Whedon-världar. I teveserien Dollhouse, som nu alltså, precis som […][...]

Idag har det blivit dags att recensera Eld här på dagensbok.com, andra delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ungdomsbokstrilogi om häxorna i Engelsfors. Hajpen fortsätter – och det är fortfarande så välförtjänt. I bästa Joss Whedon- eller John Ajvide Lindqvist-anda blandar Strandberg och Bergmark Elfgren vardagsrealistisk småstadstristess med magi. I det fiktiva lilla […][...]

Mängder av upplagor, omslag prydda av rekommendationer av författare som Stephen King och Stephenie Meyer och naturligtvis redan en filmatisering i faggorna. Suzanne Collins Hungerspelstrilogi har i snabb takt erövrat världen, och på svenska finns lämpligt nog alla tre delarna i pocket lagom till sommarlovet. Hungerspelen utspelar sig i ett dystopiskt framtida nordamerikanskt rike vid […][...]

Introductions for books of this sort often discuss why the show in question elicits so much devotion and accommodates so much analysis. But I’m starting to feel that a good enough answer is just “It’s a Joss Whedon show.” Så inleder Jane Espenson sitt förord i antologin Inside Joss’ Dollhouse, och egentligen är det väl […][...]

Idag serverar dagensbok.com en hel hög science fiction, politisk science fiction eller kanske snarare politiska läsningar av science fiction. Den här antologin, och naturligtvis teveserien och den uppföljande filmen som den hyllar, har en del att göra med det. Firefly och Serenity skildrar en stat, en rymdunion som någonstans i vår framtid, sedan vi slitit […][...]

Nej, jag vet. Det är Emelie som skriver om Cirkeln idag. Jag ska bara läsa den ändå, men när jag gjort det är det liksom svårt att hålla tyst om det. Det är en sådan där läsupplevelse som bubblar över, som för mig tillbaka till det där som kallas slukaråldern och får mig att alldeles […][...]

På 1700-talet skrev man fortfarande naturvetenskapliga avhandlingar om vampyrer, om ”verkliga fall” där någon stackars sate, företrädesvis på den östeuropeiska landsbygden, fick skulden för oförklarliga dödsfall eller andra störningar. Nu hör ju inte Anna Höglunds Vampyrer till dem, men den tar sitt avstamp i 1700-talets vampyrdebatt och i de litterära storhetstider som skulle följa, ända […][...]

Vad har politiska extremister världen över – islamistiska fundamentalister, Ku Klux Klan och nynazister, vapengalna konspirationsteoretiker i mellanvästern, dogmatiska anti-anti-semitiska organisationer, med flera – gemensamt? En hel del, om man får tro Jon Ronsons galna, underhållande och ganska skrämmande reportagebok Them. Adventures with extremists: ”We could work with those Islamic guys,” said Pat from Alabama. […][...]