Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]

Få har missat den påverkan sociala medier och framför allt TikTok haft på litteraturen och läslusten hos unga (mestadels tjejer). Vi gamla boknördar kan se oss omsprungna i bokaffären av ungdomar beväpnade med böcker tjocka som tegelstenar. Inget gör mig så glad och varm i hjärtat. The Atlas Six, eller Atlas de utvalda som titeln […][...]

Det utdöda folkets väktare är Michelle Uhlin Liljas fantasy-debut. Vi får möta Aira, 19 år som på klassiskt fantasy-manér bevittnar något fruktansvärt och tvingas att fly från sin hemby. Hon ger sig ut i stora vida världen, och nu börjar berättelsen. Genom Airas resa får vi utforska landet utanför den lilla kustbyn i landet Kiritar […][...]

Huvudpersonen i Nnedi Okorafors fantasyroman Vem fruktar döden föds som ewu, produkten av en brutal krigsvåldtäkt. Hennes mor stapplar efter våldtäkten ut i öknen för att dö, men hon dör inte. Istället föder hon en dotter som hon ger namnet Onyesonwu, ”Vem fruktar döden?”. Mor och dotter lever ensamma i öknen som nomader, tills Onyesonwu […][...]

Maria Hellboms debutbok vänder sig till barn (9–12 år) som gillar spänning och fantasy men ändå vill ha ett ben kvar i den verkligheten vi alla känner till. Vi möter Klara som bor med sina föräldrar i Stockholm, men de har sina rötter i den lilla byn Vidås i Jämtland. I Vidås finns det som […][...]

Alina Starkov är en föräldralös kartritare i det krigsdrabbade landet Ravkas armé. Hon är egentligen inte någon särskild alls, bara ännu en fattig person med ett förflutet på barnhem och en framtid utan något att se fram emot. Alina målas upp som den medelmåttigaste av medelmåttor, hon sticker inte ut på något sätt över huvud […][...]

Att Siri Pettersen väljer att bygga vidare på sitt universum från Korpringarna – ja, ”värld” är faktiskt för lite sagt, eftersom den trilogin utspelade sig i tre olika, sammanlänkade världar – är inte konstigt. Det här är ett fantasybygge helt i klass med de riktigt stora, väl värt att vrida och vända på igen. Järnulven […][...]

Jag är uppslukad på ett sätt som jag minns från tonåren. Fast nu misstar jag mig. Jag var ju lika uppslukad för några år sedan när jag avslutat Elena Ferrantes kvartett. Järnspikar, vad den känslan är härlig! Den här gången beror det på att jag läst ut del två i Philip Pullmans senaste trilogi med […][...]

Makepeace, huvudpersonen i De dödas skuggor, hette något annat en gång i tiden, men har fått sitt besynnerliga namn för att passa in bland puritanerna, där hon och hennes mamma bor. De bor på nåder hos släktingar, modern har rymt från något, men vill inte berätta vad, och Makepeace plågas av ständiga mardrömmar. Trots det […][...]