Vad är science fiction egentligen? Trötta science fiction-författare har svarat saker som att det är vad man pekar på när man säger science fiction, och för att gladeligen ägna hundra sidor enbart åt definitioner, som författarna i antologin Möjliga världar gör, ska man nog vara mer utpräglad akademiker än undertecknad. Men ju man tänker på […][...]

Svarta böcker tycks vara en seg trend. Först kom Kommunismens svarta bok, så Mediernas svarta bok, Kolonialismens svarta bok, Storföretagens svarta bok, Integrationens svarta bok, Kvinnornas svarta bok (fast jag tror inte att den handlar om kvinnors brott mot mänskligheten), Judehatets svarta bok och nu alltså Högerns svarta bok. Om nu den första var eller […][...]

Utbildning diskuteras ofta i termer av skolplikten, av tuffare tag, prov och betyg, polishämtning av motvilliga elever och böter till motvilliga föräldrar. Som historielärare – med betoning på båda leden i ordet – måste jag tycka att det är lite tragiskt. En sådan oerhört fantastisk, historiskt och globalt i det närmaste unik rättighet som utbildning […][...]

Så här på upploppssträckan till årets mest konsumtionsstinna helg kommer här ett boktips som möjligen borde ersätta alla andra presentprylar. För man måste ju bokstavligen ha bott i en garderob de senaste åren för att inte ha uppfattat att vårt sätt att konsumera, att inte så mycket ”slita och slänga” som ”tröttna och slänga”, och […][...]

Antologier är ofta ett obligatoriskt avslut på en skrivarlinje. Den slutgiltiga tentamen, en chans för alla att visa upp det de producerat under året som de varit mest nöjda med. Spännande? – visst. Men också lätt utmattande. I första genomläsningen av Skurups skrivarantologi från 2010 års elever går texterna in i varandra. Inte för att […][...]

Omslag är en vändning, en förändring, en omkastning. Omslag är en kompress, ett förband, en förpackning. Omslag är på omslaget, om och om, slag på slag. Omslag är en satsdel i neutrum Athena Farrokhzad, poet och kritiker på Aftonbladet kultur och Linn Hansén, poet och kritiker på kulturtidskriften Glänta för oss på detta sätt genom […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

Själv kommer jag i kontakt med Erik Johan Stagnelius (1793 – 1823) i samband med en skoluppgift någon gång under yngre tonåren. Dikten ”Näcken”, tydligen en hit, framstår som överdrivet bitterljuv och melankolisk. Rentav är den löjlig i sitt ogenerade ropande efter medlidande. Lyckligtvis påträffas hans nästan obefintliga biografi innan författarskapet hinner avfärdas. Vem är […][...]

Kring 1880-talet kom den första vågen av modern feminism. Många kvinnliga författare slog också igenom och lästes och spelades på teaterscener – inte sällan mer än sina i nutiden mer kända manliga kollegor. Författare av båda könen diskuterade kvinnors och mäns olika förutsättningar och möjligheter, socialt, rättsligt, medborgerligt och sexuellt. För den som vill ha […][...]

De senaste åren har jämställdheten på och runt våra teaterscener debatterats i flera olika sammanhang och precis som med litteraturen är fördelningen mellan könen sned, sned, sned. Fler kvinnor än män har intresserat sig för att gå på teater, fler kvinnor har velat spela teater – men på de professionella scenerna dominerar männen stort. De […][...]