”Hela Sverige ska leva” är ett gammalt slagord som inte bara, som Kristina Mattsson konstaterar i sin bok Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden, ekar lite tomt, utan också tycks väga ytterst lätt i förhållande till centralisering, till globalisering, till allsköns effektiviseringar och ekonomiseringar av olika slag. Och handen på hjärtat – spelar […][...]

Vart har egentligen ideologierna tagit vägen? Ni vet, de stora systemen av sammanhängande, politiska tankar, de som byggde på grundläggande föreställningar om människans natur, om vad som var rätt och fel? Jag vet att det är ett bra tag sedan ideologierna förklarades döda (någonstans kring Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning). Kanske är det bara jag […][...]

För två decennier sedan publicerade Atlantis förlag boken Gyllene äpplen: svensk idéhistorisk läsebok. I och med publiceringen av Jordpäron har man upprepat samma idé, fast med inriktning på ekonomisk historia. Här samlas alltså utdrag ur ett antal källtexter tänkta att vara representativa för den svenska ekonomiska historien. Utdrag görs ur lagstiftning, pamfletter, uppfostringslitteratur och läroböcker, […][...]

Visst. Det har hänt mycket. Det är till exempel inte olagligt med homosexuella förbindelser (sedan 1944). Inte heller betraktas homosexualitet som en sjukdom (sedan 1979). Äktenskap mellan homosexuella räknas sedan ett par år som likvärdiga med heterosexuellas, och så vidare. Så det går väl framåt? Knappast av sig självt. Och inte självklart. Aldrig någonsin självklart. […][...]

Går det att egentligen, en gång för alla, förstå Strindberg? Säkert inte. ”Strindbergsmyten är full av motsättningar och olösta konflikter, precis som hans starkaste texter är det”, skriver Anna Westerståhl Stenport i inledningen till Det gäckande könet. Strindberg och genusteori. ”Under hundra år har bilden av August Strindberg dominerats av tre motsägelsefulla aspekter: den radikale […][...]

Antologin Happy, happy – en bok om skilsmässa har redan innan recensionsdatum väckt en hel del debatt. Jag har hunnit läsa den och bli genuint glad och inspirerad innan jag stöter på dessa andra reaktioner. Sitter ganska förbluffad framför datorn och läser och lyssnar på det ena hätska påståendet efter det andra. Borde kanske inte […][...]

Det är egentligen en ren slump att jag råkar läsa Lyckliga slut precis efter att jag läst Happy, happy – en bok om skilsmässa. En slump som definitivt ser ut som en tanke. Antologin Lyckliga slut börjar med redaktören Susanna Alakoskis berättelse om sina egna och föräldrarnas förhållande. Om hennes mamma som ändå inskärpte ”du […][...]

I inledningen till antologin Lyckliga slut. Sjutton berättelser om vardagsvåldet efterlyste Susanna Alakoski, redaktör för denna samling kvinnliga erfarenheter, mäns sida av saken. Våld till vardags. Sjutton mäns berättelser är svaret på den efterlysningen. Vi måste kunna prata om det här för att kunna förändra något, löd Alakoskis uppmaning. Men om det var svårt att […][...]

Vi är många som ägnar sommrarna åt att skriva, som stannar hemma på verandan när resten av familjen går och badar. Som sitter upp för sent om nätterna, för att sommarkvällen är så ljus och för att det finns någon, eller några där inne i datorn som pockar på för mycket uppmärksamhet. Nu när hösten […][...]

Länge hade jag en föreställning om att det där med attityder kring sex och sexuell identitet i stort sett gick framåt. Att vi stadigt blev mer avslappnade, mer liberala, mer toleranta inför hur andra människor valde att leva sina liv. Jag hängde i lite större städer, i någon sorts kulturkretsar, på universitetsorter, och jag liksom […][...]