Jag är uppvuxen i Västmanland och bor numera i Skåne. Däremellan har jag bott i Dalarna och i Västergötland. Min dialekt orsakar huvudbry hos de flesta och många har svårt att lyssna på vad jag säger innan de har rett ut varifrån jag kommer. Det är ingen jättestor grej, men det är ändå något som föranlett mig att googla efter dialektpedagoger och att dra mig för att ringa viktiga samtal. Jag vet att de inledande minuterna i varje nytt samtal kommer att orsaka förvirring, och som ni vet: ”Man har bara en chans att göra ett gott första intryck…”.

Och något litet av ”du hör uppenbart inte hemma här” kan också jag känna när jag ständigt får frågan varifrån jag kommer. Detta är en erfarenhet jag delar med många av kvinnorna som skriver i antologin Sverige. En (o)besvarad kärlekshistoria:

Den här antologin har skrivits mot bakgrund av att man aldrig frågar vilka vi är eller vart vi är på väg, men alltid frågar var vi kommer ifrån. Oavsett anledning kom vi hit för att få ett bättre liv.

Var kommer du ifrån. Egentligen.

Ibland är det en nyfiken och ärlig fråga. Ibland ett misstänkliggörande. Ibland en påminnelse om att vi inte är härifrån. Nästan alltid är frågan obekväm för den som får den. För frågan förutsätter enkla svar och bekräftar bara vilka vi förväntas vara, inte vilka vi är.

När jag känner igen mig i kvinnornas berättelser om ifrågasatt tillhörighet känns det först förmätet. Inte kan jag dela erfarenheter med kvinnor som har fått fly hals över huvud från krig och starta om i ett helt nytt land? Jag har ju bara flyttat runt lite lagom i ett i samma land för att plugga och jobba.

Men så måste det ju få vara? Att man känner igen sig i somt och i annat inte alls?

Sverige. En (o)besvarad kärlekshistoria innehåller en brokig samling röster och berättelser. De 16 skribenterna är framgångsrika svenska kvinnor som har det gemensamt att de inte är födda i Sverige. De delar en erfarenhet av att inte riktigt veta när man får säga att Sverige är ens hemma och inte riktigt veta när det är okej att sluta tacka för att man fick komma hit.

Men andra erfarenheter skiljer sig mycket åt. Maureen Hoppers förbereder sig för att svara på frågan om vad N-ordet betyder när hennes minsta börjar i förskolan. En av bokens anonyma kvinnor beskriver hur hon som fjortonåring av sin mamma släpas till gynekolog för att få ett läkarintyg om att hon har mödomshinnan kvar. Nadja Hatem, som saknar modersmål men kan flera språk, beskriver erfarenheten av att som en av väldigt få med utländsk bakgrund gå igenom en prestigeutbildning som juristlinjen.

Sverige. En (o)besvarad kärlekshistoria är en viktig ögonöppnare som andas mycket kraft och jävlar anamma och en önskan om att oftare fråga vart man är på väg än varifrån man kommer.