5:2 enligt Anitha Schulman är ytterligare en bantningsbok som förespråkar en specifik metod som den bästa formen av bantning. I Schulmans fall är det 5:2, som i korta ordalag innebär att man äter som vanligt i fem dagar och begränsar sitt näringsintag under två dagar.

Schulman har valt att skriva en personligt präglad bok där hon är generös med sin egen historia och utveckling. Bokens första del är skriven med ett återblickande perspektiv och liknar dagboksformen i sitt upplägg. Här berättar författaren hur hennes relation till mat och träning, men också arbete och familjeliv, sett ut hittills, och vad som fick henne att förstå att hon behövde förändra sina levnadsvanor för att förbättra sitt mående.

Den här delen av boken innehåller flera poänger som jag reagerar på. Texten liksom sveper förbi flera detaljer i författarens berättelse som aldrig riktigt ifrågasätts eller problematiseras, fastän det egentligen borde understrykas exakt hur problematiska dessa företeelser egentligen är. Att tro sig kunna mäta hur mycket man gått upp i vikt genom att studera hur framträdande ens nyckelben är, att låta vågen ”peppa” en till träning är visserligen någonting som författaren menar tillhör hennes tidigare relation till sin kropp, men texten poängterar aldrig hur och varför dessa beteenden är problematiska och tyder på en verkligt besvärad relation till mat.

När texten vidare beskriver varför 5:2 är så bra, nämligen för att man ”får” äta vad man vill fem dagar om man kompromissar och ”håller igen” de två sista veckodagarna, påminner jargongen mycket om ett matematiskt och beräknande förhållningssätt som framhäver hur en måltid alltid måste bedömas i relation till vad man har ätit tidigare och vad man ska äta senare, vilket väl inte är tecken på ett sunt förhållningssätt till mat.

Boken liknar i senare kapitel mer en handbok i viktnedgång, innehållande författarens matdagbok, receptförslag, kaloritabell och så vidare, men texten upphör för den sakens skull inte vara personlig. Dessutom finns även intervjuer med bland annat en kostdoktor.

Vad som är positivt och som bör framhävas är författarens lättsamma ärliga språk. Boken är rolig att läsa och den informella tonen gynnar texten. Men mer positiv kritik än så är jag tyvärr inte beredd att ge. Över huvud taget är 5:2 enligt Anitha Schulman bara ytterligare en bok som framhäver hur viktigt det är att som kvinna vara slank, och att både lycka och framgång går att mäta genom kroppsomfång. Redan själva grundpremissen är hopplöst felaktig.