Det är lätt att fascineras av Ryssland. Detta enorma land vars supermaktstatus så hastigt falnade. Landet med resurserna – kan inte komma på en enda naturresurs som saknas inom gränserna – och orättvisorna. Där en man kan köpa utländska fotbollslag och en annan knappt kan skrapa ihop till potatis och bröd.

Det är emellertid lätt att man mitt i fascinationen helt enkelt blir förskräckt, att man bara ser just orättvisorna och det elände som media matar ut. Det är synd för landet är så mycket mer. Saker och ting håller på att hända i Ryssland. Det spirar och knakar och på vissa ställen går det åt rätt håll. Möjligheterna finns.

Bertil Torekull besökte Krasnaya Polyana när han skrev om möbeljätten IKEA som etablerat sig i den lilla staden. Det var hans möjlighet att krypa bakom de stora överslätande nyhetsinslagen. Att komma dit och möta några av Rysslands miljontals innevånare inspirerade till boken om Zoja och de andra. Zoja är den äldre dam – babusjkan – som hyste Torkull under hans vistelse i staden.

Ryssland, Krasnaya Polyana, Zojas hus. Från det stora till det lilla och tvärtom, så är boken uppbyggd. Den är alltså inte centrerad kring ett visst perspektiv utan spretar åt olika håll. Infallsvinklarna är många och det är förståeligt med tanke på det breda underlaget. Det handlar bitvis om den gamla sovjettiden, bitvis om förändringarna det sena 1900-talet medförde. Torekull berör även spritens biverkningar, fabriken där möbler nu serietillverkas och självklart människorna han mött. På det hela andas boken optimism och den lilla staden verkar vara på rätt väg. Inte tack vare IKEA utan tack vare folket som bor där.

För de som, liksom undertecknad, är intresserade av Ryssland är den här boken stundtals riktigt bra och en chans att i alla fall ana vad som finns under det ryska skinnet. Det som tar ner helhetsintrycket är att Torekulls språk är något utsvävande. Som om han, påverkad av de stora ryska författarna, känner trycket att vara målande och filosofisk. Det motverkar snarare än det lyfter, tyvärr. Bokens bästa delar är istället de där några olika personer från staden presenterar sig själva och sina liv. Då blir allt mer direkt och avskalat.

Det kanske spirar i Krasnaya Polyana men på det stora hela finns massor att göra. Exemplen på missförhållandena är fortfarande många och häpnadsväckande. I dagarna köpte exempelvis Chelseas ryske ägare Marseilles succéforward Drogba för ca 350 miljoner kronor. I Krasnaya Polyana drömmer Zoja förmodligen fortfarande om att kunna gå till tandläkaren. Som sagt, Ryssland både fascinerar och förskräcker.