En dotter är på besök hos föräldrarna efter att det tagit slut med sambon. Hon letar efter meningen, och finner att här, här är den ju.

En dotter och en pappa vurpar med skotern och blir fast på kalfjället tillsammans, men vad har de egentligen att prata om när motorn från skotern har tystnat?

När jag påbörjade Till Träden av Ella-Maria Nutti var min initiala känsla, att nej, nej jag orkar inte ytterligare en roman om ett barn och en förälder och deras trasiga relation. Men jag fortsatte att läsa, och tur var väl det! För även om jag till stor del uppskattade Kaffe med mjölk (Nuttis debutbok) så slukade jag denna i ett svep. Det är vackert, stämningsfullt och jag blir berörd.

Det är kallt och jävligt och fjället går från att kännas som en trygg plats till en plats man helt plötsligt kan dö på. När inte ens pappan är säker på var de är längre (eftersom bergens siluetter förändrats av klimatförändringarna) blir det riktigt obehagligt. De är strandade, snöblinda och måste ta sig fram till stugan för att få värme, för att inte frysa ihjäl i allt det vita. Även om berättelsen om vandringen på fjället är spännande så är det framförallt relationen mellan dottern och hennes far som utgör bokens kärna. Det är tyst och lågmält och det finns så mycket hon vill ha sagt, så många år som de levt sida vid sida utan att riktigt lyckas kommunicera om allt det där som är viktigt för henne (och honom? eller?). Varför är det bara bröderna som fått lära sig renskötsel? Som inte behövde tjata för att få lära sig stycka? Varför pratade han aldrig samiska med dem hemma?

Boken växlar smidigt mellan nutid och dåtid, och det det går snabbt, ena meningen här, andra meningen där. Men det fungerar, det fungerar oväntat bra. Språket blir nästan poetiskt med de korta meningarna och snabba hoppen. Genom tillbakablickar får läsaren ta del av hur pappan och dotterns relation har sett ut och utvecklats genom hennes uppväxt. Hur hon hela tiden önskat mer, få vara med på riktigt, vara riktig same. Mellanförskapet och den samiska identiteten går som en röd tråd genom hela berättelsen, vad innebär det egentligen att vara same? Att ha en samisk pappa och en svensk mamma? Varför är han så tyst? Varför kan han bara inte dela med sig av allt det där som de borde dela?

Till träden är en finstämd berättelse om att vara vilse tillsammans, i nuet och i historien. Det är en berättelse om de trauman som påverkar generationer av samer och hur de än idag tar sig i uttryck. Det är en berättelse om kärleken till språket, och hur kaffe kan läka många sår.