Marie Hammer är ett namn som var okänt för mig innan jag läste romanen som baserar sig på hennes liv. Hon föddes i Danmark år 1907 och växte upp på en bondgård. Den akademiske fadern skilde sig från modern Alma, som ensam fick fortsätta arbetet med mjölkkorna. Marie och hennes syskon gjorde bra ifrån sig […][...]

En dotter är på besök hos föräldrarna efter att det tagit slut med sambon. Hon letar efter meningen, och finner att här, här är den ju. En dotter och en pappa vurpar med skotern och blir fast på kalfjället tillsammans, men vad har de egentligen att prata om när motorn från skotern har tystnat? När […][...]

Alla människor spelar huvudrollen i sina egna liv och är statister – spelar alla möjliga roller, faktiskt – i alla andras. Medhjälpare. Motståndare. Fokus för romantiskt intresse. Och så vidare. Det där fångas väldigt skickligt i författartrion Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons novellsamlingar Tolv och Tretton. Här möter vi tolv respektive tretton barn […][...]

Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka […][...]

Ska våldsamheterna mellan Israel och dess fiender trappas upp till ett regionalt krig, frågar jag mig i skrivande stund. I veckan stod det klart att Hizbollah i Libanon blivit utsatt för ett spektakulärt angrepp via tusentals små personsökare som exploderat. Allt började med att terrorstämplade Hamas gjorde en fasansfull attack på civila den 7 oktober […][...]

Mången författarhustru har likt Katia Mann möjliggjort att storverk blivit skrivna. Det var hon som såg till att maken inte stördes av vardagens stök och bök. Övriga familjen utgjorde stödtruppen. De bekräftade det gudabenådade geniet och utgjorde stoff till dennes böcker. I författaren tillika kulturskribenten på DN Åsa Beckmans nya bok Kulturbarn: att växa upp […][...]

Här handlar det om Edna, 14 år. Hon lever i en by på landsbygden i Österbotten i mitten av 1910-talet. Modern är död och fadern Rafael vill inte riktigt klara sig med arrende och arbete. De mister sitt torp, får flytta in i en gårdsbastu och se andra bosätta sig i den stuga som varit […][...]

Hon sa när jag var till storstugan nästa vända att lägg dig där du och blunda en stund. Kommer du ihåg att du brukade lägga dig där. Har du sett också att nu har vi domherren här i tallen, titta, sa hon. Det luktade gott av björk och mögel. Och spisvärmen också. Tänk att få […][...]

Klivet på stigen där du trampat många gånger överväldigar dig. Du känner hur den väl insuttna fåtöljen uppmärksammar hela dig när du kurar där. Väggklockans slag är som en lugnande smekning över din kind. Vissa platser, vissa ting lämnar spår i din kropp. Men det är annorlunda för jaget som inleder romanen Arvejord. När hon […][...]