”Det kan bli krig i Sverige.” Så sade civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin, M, i ett tal på årets upplaga av konferensen Folk och Försvar. Uttalandet gjordes med ett sådant eftertryck att jag fick känslan att statsrådet inte tror att vi förstår. Det kändes märkligt. För oss som var barn i slutet av det kalla kriget var […][...]

Öar har varit något av ett sommarbokstema för mig i år. Inte bara för att böcker om öar sätter en stämning med närhet till hav eller vatten. Öar innebär också en idé om den perfekta tillflykten och möjlighet till isolering. Tove Jansson skriver såhär i sin novell Ön: Ön: äntligen det privata, det avlägsna, det […][...]

I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

En yngling var han när han lämnade Storbritannien. En genomgripande känsla drev honom iväg. Hans tysklärare som var judisk flykting hade uppmuntrat honom att söka sig till ett tysktalande land för sina fortsatta studier. Under några år arbetade han för MI5 och MI6. Ett arbete som var långt ifrån glamoröst. Uppdragen bestod i att förmedla […][...]

Det är glest med författare som fortfarande är produktiva vid nittio fyllda. De enda nu levande jag på rak arm kan erinra mig är Elsie Johansson (född 1931) och Kerstin Ekman (född 1933). Den förstnämnda gav ut sin självbiografiska Bladet från munnen 2021, medan den senare släppte en ny bok, där hon resonerar kring sitt […][...]

Någon har uppenbarligen bestämt att Ann Cleeves deckare i North Devon-serien ska ha fågelnamn på svenska. Första boken, The Long Call, blev Albatross; andra, The Heron’s Cry, ganska rimligt Häger, och nu har alltså tredje boktiteln, The Raging Storm, blivit Stormfågel. Nu tog jag för givet att ”stormfågel” bara var ett poetiskt uttryck, men det […][...]

Lise Tremblays bok Driftens väg är en liten volym bestående av fem noveller. Omslaget pryds av ett kvinnoporträtt – som först fångade min uppmärksamhet. Ingenstans nämns konstnärens namn. Men målningen är den finlandssvenska Helene Schjerfbecks mest kända självporträtt. I Tremblays noveller har vi en kvinnlig protagonist som jagberättare. Denna kvinna är i 60-70-års åldern. Nu […][...]

Jag är ingen Denise Rudberg-läsare. Hennes ”Elegant Crime” lockar mig inte alls. Med andra världskrigsförlagda serien Kontrahenterna gjorde jag ett halvhjärtat försök, men kom aldrig in i det. Ändå kan jag inte låta bli att plocka upp Dancing Queen när den passerar mig i lånedisken. Jag är svag för 1970-talet, och det här ska vara […][...]

Hur skriver man en historisk roman där huvudpersonen befinner sig längst ned på samhällsstegen? Slavar, trälar och livegna som inte ens fått ett eget namn är svåra att spåra i arkiven. De flesta betraktades som ting och byttes ut när de var utslitna. Men det hindrar inte författare att försöka, och i svensk kontext finns […][...]

Song Yan arbetar som pianolärarinna och har precis flyttat in i en ny lägenhet tillsammans med sin frånvarande man och sin svårhanterliga svärmor. En gång i veckan kommer mystiska leveranser med svampar från svärmoderns hemprovins, Yunnan. Samtidigt får Song Yan veta saker om sin mans förflutna som skakar hela hennes tillvaro. Hon tar sin tillflykt […][...]