Ensam ung kvinna söker är ett seriealbum skrivet av en tidigare student på Konstfack i Stockholm, om en student på Konstfack. Vår namnlösa huvudperson (med fantastiska batmanöron) är inte bara student, hon är också en kärlekstrånande singel. Hon kämpar på med att navigera både studentliv, uteliv och dejtande. När hon inte drömmer sig bort framför romantiska filmer har hon (som de flesta andra nuförtiden) Tinder till hjälp i jakten på den stora kärleken.

Till slut får hon ändå napp, en snygg musiker från Helvetet (Down Under, dvs Australien). Äntligen! Och snygg är han också. Det går inte lång tid innan hon är upp över öronen förälskad, och besatt. Det är inte särskilt många ord i serien, men desto fler känslor, fantastiskt illustrerade. Jag gillar verkligen Iris Hautaniemis stil och uttryck. Den avskalade färgpaletten löper snyggt genom boken, och ångesten riktigt dryper från sidorna.

Alla som någon gång suttit och svajpat efter kärleken kan nog identifiera sig med huvudpersonen där hon vadar fram genom drägg och personer som inte är något att ha. En annan grupp som högst troligt känner igen sig i serien är alla de vänner som någon gång funnits runt en person som handlöst fallit in i den desperata kärlekens mörker. De som finns där i periferin, stöttar och fångar.

Det är först när jag läser en intervju med författaren jag förstår att Helvetet ska återspegla Australien, och berättelsen har flera sådana smarta skämt och illustrationer. När vår huvudperson som är halvt någonting-annat är svensk letar efter matvaror till sin mamma möter hon någon med liknande huvudbonad.

Den grafiska serien har en självbiografisk grund och är ett snyggt tidsdokument över studentlivet i Stockholm. Ensam ung kvinna söker är Hautaniemis debutbok, och jag hoppas att det kommer många fler.