Hösten 1997 inleder Therese sina studier på Kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet. Hon är inneboende i en villa i en förort, något annat skulle hon absolut inte ha råd med, och blir vän med kurskamraten Andreas, en vänskap som ger henne tillträde till miljöer och sammanhang hon bara drömt om. Andreas vän Roman, som han delar […][...]

Dansaren och demonerna är den tredje och sista delen i Mian Lodalens triologi om hbtq-personer i Stockholms historia. Det är en smärtsam och vacker trio som tar sin kulmen i denna avslutande del som handlar om Hans Wahlström. Hasse. Mian Lodalens egen morbror. Det är en fiktiv roman om en riktig person, precis som de […][...]

En traditionell metod för att bli av med en störande kvinna är att göra henne galen. Ja alltså, du behöver inte göra henne galen på riktigt, utan det räcker att få henne inskriven på dårhus. Då är hon ur vägen. Och om hon inte var galen innan så blir hon det snart nog. Detta var […][...]

Arbetarförfattaren kommer hem efter en längre bortavaro och skyggar inför mängden böcker i arbetsrummet. ”Är de verkligen så många, tänker man”. Rummet i lägenheten på Södermalm, nära den kolstoftsdammande Hammarbyhamnen, är litet och överfullt av böcker. Arbetarförfattaren liknar sig själv vid ”en ekorre i sitt vinterförråd”. När buntarna av volymer på golvet blir så många […][...]

Hannah har äntligen träffat någon. Hon har äntligen träffat Honom. Axel. Det är åtminstone vad hon gärna vill föreställa sig, men frågan är om hon ens är förmögen att se Axel som person. Han är bara så rätt, rätt utseende, rätt social status, rätt jobb, rätt bekantskapskrets, rätt stadsdel. Mannen som kan höja hennes status […][...]

Alla författare är på ett eller annat sätt påverkade av sin samtid, och de rådande normerna och idealen. Oavsett om man försöker bryta mot dem eller följer strömmen. Hjalmar Söderberg är såklart inget undantag, och David Andersson bjuder in till en gedigen genomgång av den litterära kontext han verkade i. Och vilken påverkan hans litteratur […][...]

Död mans kvinna är den andra delen i Katarina Wennstams ambitiösa serie Sekelskiftesmorden. Serien inleds starkt med Döda kvinnor förlåter inte, och det är tyvärr inte helt enkelt att leva upp till förväntningarna med bok nummer två. I Död mans kvinna får vi återigen träffa de fyra kvinnorna från första boken; Olga, Fredrika, Hildur och […][...]

Club Lonely av Pelle Forshed handlar om Bure Bergström, en självbiografisk serietecknare som äntligen släppt vad han hoppas ska bli hans stora genombrott. Men recensionerna låter vänta på sig, uppmärksamheten är obefintlig och Bure får stå vid sidlinjen och se hur Boel Flood på samma förlag hyllas av allt och alla. Bure är övertygad om […][...]

Hon sa när jag var till storstugan nästa vända att lägg dig där du och blunda en stund. Kommer du ihåg att du brukade lägga dig där. Har du sett också att nu har vi domherren här i tallen, titta, sa hon. Det luktade gott av björk och mögel. Och spisvärmen också. Tänk att få […][...]

Jag är ingen Denise Rudberg-läsare. Hennes ”Elegant Crime” lockar mig inte alls. Med andra världskrigsförlagda serien Kontrahenterna gjorde jag ett halvhjärtat försök, men kom aldrig in i det. Ändå kan jag inte låta bli att plocka upp Dancing Queen när den passerar mig i lånedisken. Jag är svag för 1970-talet, och det här ska vara […][...]