Jag hade lite grann missat Annika Thor. Inte så att jag inte känner till henne, vet att hon skrivit åtminstone En ö i havet, som fortfarande lånas och läses och älskas, men för egen del – hon debuterade ungefär när jag blev ”för gammal” för ungdomsböcker och ett bra tag innan jag begrep att bra böcker helt enkelt är bra böcker.

Så letade jag bokfakta om just En ö i havet när Olivia skrev om den härom veckan, och ramlade på den här, Nu, imorgon!. En ungdomsbok som utspelar sig 1968, hur har jag kunnat missa den?

Här får vi följa fyra ungdomar under ett intensivt dygn i livet. Det är maj 1968, i Göteborg. Runt om i världen pågår studentkravaller, Vietnamkrig och rockmusik. I Göteborg får Helena precis bekräftat att hon väntar barn. Li har författat sitt första flygblad om kriget i Vietnam. Micke suktar efter en motorcykel och friheten på vägarna, och Anders suktar efter Li.

Några av dem känner redan varandra, men allas vägar kommer under det här dygnet att korsas och på olika sätt snudda vid varandra under detta enda dygn. Det är välkomponerat och rimligt, med en fin känsla av tidsanda, av olika ungdomars olika drömmar och rädslor.

Såklart väcker romanen en hel del tankar om vad det är att vara ung i olika tider, på en gång likt och väldigt olikt. På många sätt öppnade sig väl världen då, 1968, när allt verkade komma i rörelse. Unga människor kunde skapa sig en egen tillvaro, med billiga rivningskontrakt och gott om jobb. P-pillret gjorde en annan sexualitet möjlig, tv-nyheterna kastade in världen i människors vardagsrum och medvetande.

Fast går det att göra allting nytt? Var allting verkligen möjligt? Vad hände med de där frihetsdrömmarna, med tankarna om internationell solidaritet sen? Vilka är dagens Li, Anders, Helena och Micke? Hur hade deras liv sett annorlunda ut idag? Hade den som engagerar sig politiskt då gjort detsamma nu? Den som tycker det känns fint att bli tonårsmamma tyckt detsamma nu?

Vem hade du varit om ditt liv utspelat sig i en annan tid?