Recension

: Det är farligt att inte sjunga
Det är farligt att inte sjunga: Vad det betyder att sjunga i kör – musikaliskt, psykologiskt och socialt Lars Kristoferson och Björn Wrangsjö
2019
Carlssons
6/10

Klingande grupparbete

Utgiven 2019
ISBN 9789173319539
Sidor 260

Om författaren

Lars Kristoferson har varit andrabas i Lidingö kammarkör i 55 år. Han har också varit körens ordförande under 15 år. Professionellt är han naturvetare och har ägnat sig mycket åt miljöfrågor. Han har varit professor vid Stockholms universitet och chef för Världsnaturfonden i Sverige.

Björn Wrangsjö har sjungit i Lidingö kammarkör i 48 år. Han är läkare och har varit verksam som docent i barn- och ungdomspsykiatri, psykoanalytiker och musikpsykoterapeut. Han har skrivit/redigerat ett tjugotal böcker i psykiatri, klinisk psykologi och psykoterapi.

Sök efter boken

Om man som jag är en person som ser sång som terapi, som hälsovård för kropp och själ, som mår så mycket bättre när man sjunger än när man inte gör det – ja, då är det klart att man faller pladask för en bok med titeln Det är farligt att inte sjunga. Man vill krama den, klappa den – och dänga den i huvudet på folk som inte förstår hur viktig körsången kan vara.

Men kan den leva upp till förväntningarna? Två basar i Lidingö kammarkör tar på sig att analysera amatörkören utifrån en mängd perspektiv och även om det kan bli pladdrigt är det också intressant. Utgångspunkten är den egna kören samt en hel del litteratur men slutsatserna dras oftast från det specifika fallet, inte någon volymforskning. Ändå skulle jag säga att det går att generalisera en hel del, eftersom så mycket är välbekant för oss som sjunger och har sjungit i kör. Vi känner igen det från egna upplevelser och från sådant andra berättat utifrån sina erfarenheter.

I Sverige finns en enorm mängd människor som sjunger i kör men förvånansvärt lite litteratur om och för dessa – naturligtvis finns det böcker om det svenska körundret och teoretiska avhandlingar men sådant som är lite mer för körsångaren i allmänhet är det inte så gott om.

Här sker den mer teoretiska genomgången parallellt med att Lidingö kammarkörs historia tecknas, från 1940-tal till nutid. Författarna har inte varit med sedan starten men mycket länge och ibland kan det bli lite väl internt. Bedömningen av körledarnas brister och förtjänster färgas av känslor och relationer men läser man med det i åtanke fungerar perspektivet.

Lidingö Kammarkör är ganska speciell på så sätt att den är en fristående, profan amatörkör som funnits väldigt länge. Långlivade körer är annars ofta knutna till församlingar, universitet och högskolor eller lokalt föreningsliv – eller består helt eller delvis av professionella sångare och är knutna till någon institution. Det innebär att den ställts inför utmaningar som är främmande för många men samtidigt inte mer annorlunda än att det går att föreställa sig motsvarigheter i de flesta körer.

Dels handlar det om synnerligen konkret körvardag – som uppsjungning, instudering, konsertförberedelser, genomförande av konserter, val av repertoar och rekrytering av korister – dels handlar det om beteendevetenskap och gruppsykologi med kören i centrum. Körledaren får mycket utrymme men det är koristerna som står i fokus. De som på sätt och vis är en mängd, en volym, utbytbara röster får här sina sidor i rampljuset. Och korister särskiljs från solister, amatörkorister från proffsditon. Drivkrafterna är ofta olika, liksom självförtroende, självbild och egna och andras krav.

Mest intressant blir det när olika idéer om kören ställs mot varandra, när en ny dirigent vill städa upp och låta befintliga korister provsjunga för att hålla uppe den musikaliska kvaliteten – samtidigt som koristernas huvudprioritet faktiskt är det sociala sammanhanget. Det gäller att matcha korister med körledare på många plan och att hitta sätt för samarbetet.

Roligast är nog skildringen av hur kören på resa brister ut i ”Uti vår hage” på en restaurang och tycker sig göra ett skapligt framförande för att omedelbart se sig brädade av de loja tonårsflickorna vid bordet bredvid.

En kör kan bestå av en skara individualister som avskyr grupparbete – men som ändå möts i musiken och gemenskapen kring den. Det tycker jag är väldigt fascinerande men så tillhör jag ju verkligen målgruppen för denna bok om, av, för och till körsångare.

Saga Nordwall

Publicerad: 2019-07-07 00:00 / Uppdaterad: 2019-07-06 03:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7779

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?