Regnet faller över åkrar och stäpper, palmer och träsk, kullar och hav. Anders Holmers Augustnominerade bilderbok tar läsaren med på en resa över världen, ger små fragment av människors liv där.

Varje uppslag är en liten haikudikt, ett underfundigt litet utklipp ur människors vardag.

Tappar en tidning
den landar först i morgon
gamla nyheter

Det här sker på en lång hängbro i vad som ser ut som Himalaya. Texten leder blicken mot en liten figur mot mitten av bron som, just det, tappar en tidning. Den kräver att man tittar noga, den här boken, undersöker bild och text.

Människorna är små, i vida landskap. Vid fyren är klippor och lunnefåglar i förgrunden. Himlarna är vida; regnet överallt. Ibland som regn, ibland sand, på ett uppslag som körbärsblomsblad.

Regn är en myllrande, lågmält poetisk bok som sannerligen inte har någon övre åldersgräns. Text och bild är vackert samspelta och lockar till vidare funderingar.

Människors livsvillkor är vitt skilda – och ändå kanske ganska lika?