Recension

: Wink, Poppy, Midnight
Wink, Poppy, Midnight April Genevieve Tucholke
2017
Bonnier Carlsen
7/10

Magiskt mörkt med ljusglimtar

Utgiven 2017
ISBN 9789163893766
Sidor 250

Om författaren

April Genevieve Tucholke är en amerikansk författare som har skrivit flera romaner sedan debuten 2013. Wink, Poppy, Midnight är den tredje. Hon bor i Oregon med sin man.

Sök efter boken

Wink, Poppy, Midnight handlar om tre ungdomar med samma namn. Det är en uppochnervänd saga om ett annat slags triangeldrama, om magi och verklighet, och om ondskan existens eller ickeexistens.

Midnight har varit kär i Poppy sedan länge. När han flyttar in mittemot Wink har han till slut fått nog. Han är trött på Poppys elakhet och manipulationer. I stället fångar Wink hans uppmärksamhet, och han hennes. Det hela utspelar sig bland porlande bäckar, mjukt doftande höskullar och mörka, farliga skogar.

Det här är en bok som är svår att beskriva. Poängen med den är inte så mycket handlingen som språket och stämningen. Det påminner ganska mycket om Kelly Links suggestiva författande, med mycket som man inte förstår eller som inte går att förstå. Stämningen är tryckande och hotfull, samtidigt som den är sommarlycklig och fylld av jordgubbar och solsken. Ondskan ställs mot godheten, men aldrig utan att problematiseras.

Det Tucholke gör är att vända på historien, på sättet historien brukar berättas. Karaktärerna är böljande och saker är inte alltid vad man tror. Hon leker med läsaren och lämnar en både konfunderad och underligt tillfredsställd. Språket är strålande vackert och uppslukande, stundtals drömskt.

Men även om stilen och stämningen höjer boken högt upp för min del så räcker nog inte handlingen alltid riktigt till. Jag hade gärna sett att det handlat mindre om Midnight, och mer om Wink och Poppy. Boken hamnar heller inte riktigt där den har lovat, slutet blir inte vad jag tänkt, och inte på ett bra sätt. Det blir tyvärr något av ett antiklimax där den visserligen överraskar men inte berör på det sätt man vill att en riktigt bra bok ska göra.

Med det sagt är jag ändå väldigt förtjust i den här boken. I det genomgående känslosvallet, det mystiska och hur människors ondska endast är skenbart simpel. Det är kanske inte den mest raffinerade boken genom tiderna, men gillar man den här typen av stil är den värd att ge en chans. Det är ändå inte något man ser i ungdomslitteraturen varje dag.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2017-04-02 00:00 / Uppdaterad: 2017-03-31 20:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6894

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?