Frågan den här boken utgår från tror jag många ställt sig: vad var det egentligen som gjorde att Hitler kunde entusiasmera och få med sig så många på sina idéer? Vad var det han gjorde rätt? Här ställs frågan av Blenda, som börjar i en ny klass mitt under höstterminen i nian och hamnar rakt i ett ormbo av maktstrukturer, tröttsamma roller som varit självklara länge, där klassens mest populära tjej härskar oinskränkt och övriga, både lärare och elever, intar sina positioner runt henne utan att ifrågasätta. Blenda finner sig själv inplacerad på ett lågt trappsteg och det är när hon behöver ett sätt att ändra läget som hon låter ämnet för ett grupparbete bli till en metod för att ta makten. Hon ska använda sig av Hitlers tillvägagångssätt. Men intalar hon sig, bara för att göra gott.

Det är en så spännande utgångspunkt att den i sig bär mycket av boken. Blenda skaffar sig allierade i klassen och sätter igång med att störta småpåven Hedvig – genom att ge resten av klassen något gemensamt att tro på, genom att skapa en positiv känsla av gemenskap, men också genom att peka ut och utesluta en person. Det som sedan händer är inte förutsägbart på detaljnivå men väl i det stora: Blenda nöjer sig inte med att vända på rollerna, hon hittar fler saker hon vill ha och ändra på, och går förstås mot att själv bli despoten hon nyss ville störta.

Blenda är en intressant karaktär, manipulativ och makthungrig, men inte ond och inte omänsklig, tvärtom lätt att känna igen sig i. Själv funderar jag en del på om det med automatik måste gå så som det gör för henne här: blir maktmissbruk alltid konsekvensen av att använda metoder som en gång lett till det? Skulle man i någon situation kunna skapa något gott med Hitlers metoder (märk väl: inte hans ideologi)? Maria Nygren svarar inte på den frågan, men boken väcker den.

I övrigt är det en bladvändare, spännande och välskriven, med fina skildringar av huvudpersonernas familjer och klassens makthierarki. Maktens dragningskraft, den berusande känslan av att få människor med sig, lyckas Nygren fånga väl. Det finns invändningar: ibland bygger intrigen väl mycket på tillfälligheter som spelar historien i händerna, ibland köper jag inte reaktionerna som följer på olika handlingar. Men som sagt, idén är här så stark att detta blir sekundärt. Fjärde riket är en väldigt intressant bok.