Recension

: Två gånger är en vana
Två gånger är en vana Denise Rudberg
2011
Norstedts
7/10

Traditioner med tempo

Utgiven 2011
ISBN 9789113033525
Sidor 379

Om författaren

Denise Rudberg (född 1971) är född och uppvuxen i Stockholm. Hon har skrivit såväl chick lit som ungdomsromaner, men är nog mest känd för sina deckare. 2010 lanserade Denise Rudberg en ny genre, ”Elegant Crime”, med serien om förundersökningsledaren Marianne Jidhoff och specialutredningsenheten på Östermalm. Den historiska romanserien Kontrahenterna handlar om kvinnliga kodknäckare under andra världskriget och serien Queen om kvinnliga poliser i 1970-talets Stockholm.

Sök efter boken

Det är exakt ett år sedan Denise Rudberg lanserade sin nya genre Elegant crime med Ett litet snedsprång. Nu kommer uppföljaren Två gånger är en vana. Precis som i den första boken får vi följa nyblivna änkan och åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och det team som hon är en del av. Den här gången är det mellandagar och svinkallt i Stockholm när den högt uppsatte chefen i investmentbolaget The Chinese Wall hittas svårt misshandlad på kontoret.

Jag har följt Denise Rudbergs författarskap med glädje, läst hennes tidigaste chick lits som jag äter en påse smågodis – i ett svep utan att överhuvudtaget lägga ifrån mig boken. För att jag helt enkelt inte kan sluta förrän det inte finns något kvar. Jag har älskat hennes karaktärer för att de är fulla av liv och mer personer än karaktärer och för det driv som finns i språket.

Även i Två gånger är en vana finns det gott om driv. Denise Rudberg skriver med extremt korta kapitel, de flesta på bara 2-4 sidor. Hon växlar ofta mellan de olika berättarrösterna: Marianne, poliserna Torsten och Augustin och Amy – fru till Nils, en av grundarna till The Chinese Wall. På så sätt byter berättelsen hela tiden riktning och kräver läsaren på uppmärksamhet och fokus. De största språkliga missarna står förlaget för, korrfelen avlöser varandra och många av de ord som vi plockar in från engelskan böjs klumpigt. Till exempel böjs date med dejta, istället för att skriva antingen date och datea eller som jag hade föredragit det, dejt och dejta. Men trots det läser jag romanen under knappt två dagar med lätthet och engagemang.

Den omtalade överklassmiljön som Denise Rudberg ständigt använder som kuliss till sina karaktärer finns med även denna gång. Marianne äger en fastighet på Banérgatan på Östermalm och bor i en gigantisk våning i densamma. Hon rör sig bland en fiktiv kulturelit, går på Operan, pratar konst och arrangerar bjudningar, något som bidrar med både flärd och elegans till berättelsen. Vilket också blir min största behållning av romanen. Däremot känns de många detaljerna om var Marianne köper bullar och bröd, vändorna till Östermalmshallen och vilken mat som serveras mer tjatiga. Det inrutade liv som Marianne har levt under större delen av sitt äktenskap håller dock på att lösas upp. Hon överväger tanken på att fira jul med barnen utomlands, hon tjuvröker inomhus och flört-smsar. Dessa små framsteg kan tyckas överdrivna, men gör Marianne till en sympatisk och levande person.

Det är en traditionell och liten värld som Marianne rör sig i. Därmed är hon också bekants bekant med grundaren till investmentbolaget. Vars värld visar sig vara än mindre och än mer konservativ och bakåtsträvande. Kvinnosynen innanför de vältätade murarna är allt annat än god, i ett system där titlar ärvs av söner från fäder har döttrarna ingen plats och ett näringsliv utan närvaro av kvinnor är målet.

Ämnet är angeläget. Och om nu Denise Rudberg drar spänningsgenren vidare så att det inte nödvändigtvis behöver handla om individer som blir mördade, tror jag att det kan bli riktigt, riktigt bra i fortsättningen!

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-29 19:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4333

3 kommentarer

Tycker inte om Rudberg, skriver bara om yta och överklass utan verklighetsförnakring. Har inte läst hennes tidigare och ska inte göra det nu heller.

Stockhomsbo Oregistrerad 2011-09-29 15:05
 

själv älskar jag ytligheten hos Denise Rudberg, det är ingen annan än hon som kan skriva om överklass och flärd utan att det blir patetiskt och banalt.

Emelie Novotny Redaktionen 2011-09-30 12:46
 

Läser nu Rudbergs Två gånger är en vana och lider mig igenom boken. Språket är OK men alla stavfel, meningsuppbyggnads fel och direkta felskrivningar liknar inget annat än en uppsats från en 8:de klass. Storyn är allt annat än spännande och inte alls likt som den var i Ett litet snedsprång. Skitbok! på alla plan Rudberg borde kunna bättre!

Maria Lien Oregistrerad 2011-11-11 14:59
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?