Det börjar som en oskyldig kärlekshistoria. Och slutar i tragedi. Sigrid Undsets genombrottsroman Jenny är en djupt gripande berättelse om konstnären Jenny Winge. Hon flyr vardagen hemma i Norge för att utveckla sitt konstnärskap i Italien. I kulisserna står det nya seklet då kvinnorna börjar frigöra sig från hemmets hägn.

I romanens början får läsaren träffa och se Jenny för första gången genom Helge Gram. Hon uppenbaras som en ljus gestalt, men faller sedan i bakgrunden för den färgstarkare väninnan Fransiska. Men Jenny framträder mer och mer, och hon och Helge inleder en relation.

Miljöbeskrivningarna är underbart tecknade, och man riktigt känner den italienska vinden i ansiktet, regnet på kullerstenarna och landskapets färger. Konstnärskretsen runt Jenny arbetar på dagarna, dricker vin på nätterna, och för långa samtal om konsten, livet och politiken. Samtidigt ligger ett vått täcke över idyllen, en förbiflygande tanke som snabbt viftas bort. Jenny tvivlar på Helge och kärlekskänslan som hon så länge längtat efter. I grubblerierna skildrar Undset dragkampen mellan den traditionella och Den Nya Kvinnan på ett effektivt sätt. Det talas ofta om att männen hade problem att finna sig med den nya kvinnorollen, men givetvis var kvinnor tvungna att förhålla sig till den.

När våren kommer åker Jenny och Helge hem till Norge. Våren i Norge är inte alls lika försiktig som i Rom, utan drastisk och färgrik. Jennys första möte med den blivande svärmodern är alldeles mossgrönt och instängt. Familjen är infekterad av lögner.

Undset sätter relationerna under lupp och varje fas i historien är utmejslad. Huvudpersonens utveckling är nästan övertydlig. Jennys inledande försiktiga längtan som förbyts till förtvivlan. Romanen är en smärtsam uppgörelse med den pudersockrade bilden av kärlek där svärmande under ett träd är höjden av lycka. Undset sätter i stället vänskapen i centrum. Den man som läsaren sätter hoppet till ställer inte Jenny på en piedestal. Han är hennes like.

Sigrid Undset fick Nobelpriset i litteratur 1928 som tredje kvinna. Ett kriterium för en klassiker brukar vara att den ska behandla de stora allmänmänskliga frågorna. Det är bara att skriva under och njuta av läsningen. Jennys berättelse kommer inte lämna dig i första taget.

PS. Läs inte Ebba Witt-Brattströms förord innan du läser boken. Det blir mer spännande så. Witt-Brattströms belysning får däremot gärna knyta ihop säcken efteråt.