Om Bella Swans liv som vampyrens flickvän tidigare varit omtumlande och händelserikt är det ingenting mot vad som händer i denna fjärde och avslutande del i Stephanie Meyers Twilightserie.

Edwards och Bellas bröllop, som taget ur det tidiga 1900-talet, den tid då Edward blev odödlig, tar alla med storm och ger staden Forks något att tala om. Den überromantiska smekmånaden slutar i en oönskad och oväntad graviditet. Vid förlossningen slutar Bellas hjärta slå, men hon fortsätter leva som en gudomligt vacker blodsugare.

Barnet, en korsning mellan vampyr och människa, är en helt unik varelse som inte lämnar någon oberörd och som retar upp stora delar av vampyrvärlden. Plötsligt hotas Edwards Bellas underbara tillvaro av grymma, hänsynslösa mördare.

Så länge vi båda andas lyckas med det jag trodde var omöjligt: att skapa ett totalt oväntat slut på historien om Bella och Edward. Visserligen visste jag redan från början att slutet skulle bli lyckligt, och att det innan det måste hända något hemskt. Men fjärde boken överraskar ändå genom en historia som är mycket annorlunda jämfört med de andra tre böckerna. En historia som tar sig långt utanför gränserna och struntar i de vanliga reglerna.

Det känns som en historia som jag kunde ha fantiserat ihop i yngre tonåren, men som var så tjejig och överromantisk att jag aldrig skulle våga berätta om den. Stephanie Meyer vågar berätta, och hon gör det riktigt bra. Stilen är, precis som i de tidigare böckerna, inte särskilt originell eller spännande, men enkel och lättbegriplig. En bok som kärlekstörstande tonåringar lätt kan drunkna i.

När jag diskuterade böckerna med en kompis berättade hon att det hon gillar med Meyer är hennes sätt att använda adjektiv. Att beskriva saker på ett nytt, detaljerat och underbart sätt. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med, för mig känns hennes beskrivningar lite för mycket high school och tjejäventyr, men jag kan ändå till viss del se poängen.

Meyers böcker är egentligen alldeles för perfekta. De saknar allt fult och ofullständigt som gör en bok intressant och ger något att reflektera över. När boken är utläst, då är den verkligen slut, men under läsningens gång är den här perfektheten ganska underlättande. Den gör det lätt att plöja igenom boken, min läsning störs inte av en massa funderingar över vad som egentligen står mellan raderna och jag kan helt ge mig hän åt den fantastisk dröm som boken beskriver.

De tidigare böckerna har ibland känts långa och utdragna. Så länge vi båda andas är visserligen den tjockaste boken i serien, men den är så fullspäckad av action att det aldrig blir segt. När Bella förvandlas från människa till vampyr försvinner den sista ofullständiga mänskligheten och berättelsen blir rakt igenom gudomlig. Bella gräver inte längre ner sig i djupa, segdragna och alltför utförligt beskrivna depressioner, hennes uttjatade velande mellan kärleken till Edward och vänskapen till Jacob får ett lyckligt slut.

En historia så sockersöt att tungan krullar sig, men för stunden är det riktigt njutbart.