När Bella Swan flyttar till sin pappa i den pyttelilla staden Forks, som är den stad som får mest regn i hela USA, tror hon att hennes liv kommer bli en kamp mot långtråkigheten, att hon måste överleva en dag i taget, att ingenting spännande kommer att hända.

Men ack, så fel hon har. Snart träffar hon den, bokstavligt talat, omänskligt vackra Edward Cullen och blir upp över öronen förälskad. Att Edward och hans lika vackra familj är ett gäng vampyrer stör inte Bellas kärlek, men innebär däremot vissa komplikationer.

Deras kärlek är speciell. Edward törstar efter Bellas blod, men älskar henne för mycket för att skada henne. Det finns dock andra vampyrer som inte skulle dra sig för att omedelbart sluka det sjuttonåriga lilla människobarnet. Och snart svävar Bellas liv i fara.

Jag läser historien om Bella och Edward långt efter alla andra. Och efter att alla mina kompisar talat oerhört lyriskt om denna fantastiska bok så känner jag mig efter några sidor tillsammans med Bella något besviken: det är ju en helt vanlig bok. Inget världsomvälvande, ingenting som öppnar mina ögon inför en ny verklighet, ingen Upplevelse med stort U.

Men ändå. Efter att ha läst ett hundratal sidor kan jag inte släppa boken. Jag måste läsa vidare. Berättelsen är enkel, den kräver inte så mycket eftertanke, så jag kan lätt låta mig uppslukas av den, leva mig in i den och låta den fånga mig. Om jag kunde drömma har allt en ungdomsbok behöver för att bli en bestseller: irriterande, oförstående föräldrar, tjejer som är så fientliga som bara tonåringar kan vara, ursnygga killar med övernaturliga krafter, en klumpig men känslig hjältinna, skönhet i överflöd, spänning, romantik, gyllenskimrande lycka och nattsvart mörker, en blodtörstig vampyr som hotar runt hörnet, you name it. Det går inte att låta bli att älska historien, fast jag ser att den saknar de flesta litterära kvalitéer.