Steve håller på att köra totalt. På kort tid har han upphöjt att inte bry sig till en konstform där allt han gör är att skolka, röka på och hänga på parkeringen. Så stöter han på en studievägledare som genomskådar honom och ställer ett ultimatum: om Steve författar en 100-sidig uppsats innan examen kan han fortfarande gå ut med sina klasskamrater, i annat fall måste han gå om sista året i high school.

Den enkla ramberättelsen blir en katalysator. Uppsatsen tvingar Steve att ta tag i vad som hänt på hans förra skola, med hans höga betyg och lovande framtid, med kompisgänget och med flickvännen Dub.

”Dub” är en förkortning av ”W” som i Wanda Varner. Den som kan sin Rob Thomas känner igen både det namnet och boktiteln – och själva förtjusningen i nördiga små blinkningar – från vad Thomas förmodligen är mest känd för, teveserien Veronica Mars. Men om Veronica Mars-avsnittet ”Rat Saw God” faktiskt innehöll en högst konkret död råtta så är Rats Saw God – eller spegelvänt ”Dog Was Star” – rent nonsens för nonsens skull.

På Grace High grundar nämligen Steve tillsammans med bästa kompisen Doug the Grace Order of Dadaists. Eller GOD. Med sin slogan ”Go with GOD” och informationsbroschyren ”GOD isn’t for everyone” retar de gallfeber på skoletablissemanget i form av välkammade, kristna fotbollskillar och rektorer, och mycket längre än till pubertal humor och uppror sträcker sig inte killarnas ambitioner till en början.

We were wearing our homemade T-shirts freshly emblazoned with our club slogan, GO WITH GOD. Like I’M WITH STUPID shirts, our uniforms included arrows. My arrow pointed toward Doug, assuming I could keep him on my left; Doug’s pointed down toward … well, hell is where he said, though I think most of us would agree his crotch was the first whistle-stop on that journey.

Döm om deras förvåning när de faktiskt lyckas samla en grupp killar och tjejer (!) som vill vara med, som också vill formulera något annat och som faktiskt vill dra igång sant dadaistiska projekt. Vad nu det är.

Rats Saw God är en lågmäld, vardaglig och fullkomligt charmerande berättelse om att vara tonåring i början av 1990-talet (eller när som helst, förmodligen, men här får vi dessutom gå och se Pearl Jam), om att vara förbannad på skilda föräldrar som inte kan kommunicera, försöka hitta alternativa vuxna förebilder, bli förälskad och kanske nästan glömma polarna, om att ha sex för första gången och om att få hjärtat krossat till geggamoja.

Rob Thomas tar livet och unga människor med all sin melodrama alldeles på allvar och han gör det med glimten ständigt i ögat, med storartad värme och humor. Rats Saw God är en finurligt skriven, underfundig, stor liten historia om människors längtan att på en gång passa in och sticka ut, om att äntligen hitta sin egen plats, sina vänner, och en roll som fungerar i vardagen.