Två kusiner, nästan systrar. Uppvuxna sida vid sida, fast med ganska olika förutsättningar, och resultat. Så plötsligt är den ena borta.

Jag jobbade extra i bokhandeln den dagen jag fick beskedet. Allt jag behövde höra var hennes namn, ”Laura …”, och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet, jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade att jag skulle våga.

Laura, den ljusa, rika, utåtriktade och populära av kusinerna har tagit livet av sig med en överdos tabletter. Miles, den svartfärgade, överviktiga ensamvargen som bor på nåder i gäststugan och föredrar böcker – och droger – framför människor, blir lämnad kvar.

Miles är inte den som anstränger sig för att bli omtyckt – och jag tycker heller inte om henne. I alla fall inte till att börja med. Jag har svårt för de här karaktärerna, placerar in dem i ett fack direkt. De här privilegierade, uttråkat olyckliga ungdomarna med alla sina självdestruktiva beteenden, som ändå alltid tycks utgöra coola solar i vart och vartannat litterärt universum.

Men så småningom smyger hon sig på, den tjuriga Miles. Hon och hennes omgivning, de liberala kretsarna i Washington DC, som Miles envetet påstår sig inte ha några åsikter om. Miles bryr sig inte, Miles längtar inte efter något, och Miles har inga problem med droger. Right. Cohn stannar knappast vid ytan och det här är betydligt mer Rob Thomas än Bret Easton Ellis.

Jag känner förstås till Rachel Cohn mest som ena halvan av författarduon bakom Nick & Norahs oändliga låtlista, Naomi & Elys kyssförbudslista och Dash & Lilys utmaningsbok. Det här är det första av bara Cohn, utan David Levithan, jag läser (och den första som översatts till svenska), och jag börjar formulera en teori om att författarpar kanske alltid är roligast tillsammans. Eller mer renodlade, i vad de nu gör. Du vet var jag finns har visst en sorts sträv humor, och samma vilda referenser, men det är en betydligt dovare, mörkare historia än &-romanerna.

Mörkret och kargheten fångas väl i Irene Lopez omslag och jag måste säga att X Publishing har en smått fantastisk utgivning för unga vuxna (eller vad vi nu är). Lätthanterliga, snygga böcker som både underhåller och berör. Du vet var jag finns är jag visserligen inte totalt såld på, den tar mig en stund att komma in i och den har sina svackor, men det är i slutänden en stark berättelse om sorg, om mänskliga relationer och om hur man hittar sätt att leva vidare på.