En åldrad man, Marcus Tullius Tiro, filosoferar om livet under ett drygt dygn, samtidigt som mord sker i hans hus. Det som på ytan verkar väldigt simpelt blir i Stewe Claesons tappning en fascinerande bok som ger mer än dess 149 sidor ger sken av. Claeson har hoppat ner i en villa utanför Rom någonstans runt det vi idag kallar år 7, och lyckas ge en välformulerad, enkel med ändå detaljerad bild av ett omtumlande dygn, där den romerske statsmannen Ciceros gamle, sedan länge frigivne, slav och medarbetare funderar över livets meningsfullhet i allmänhet och händelserna på sin gård i synnerhet. Jag satt och mös ibland, bläddrade med spända händer ibland och skrattade gott emellanåt. Stämningen är mysig, i brist på bättre ord, trots att själva mordsekvensen är ruskigt brutal, men gamle Tiros lugna sätt sätter det hela i ett större perspektiv.

Boken har placerats i antikens romarrike, men eftersom Tiros funderingar handlar om odödliga frågor, kunde den lika gärna ha handlat om idag. Baksidestexten kan få en att tro att det är rena Agatha Christie-historien som Claeson berättar, men själva morden är bara ett sätt att få huvudpersonen att fundera och en anledning att kunna presentera flera personer i boken än vad som normalt skulle kretsa så nära en romersk frigiven och såpass framstående person som Tiro ändå var.

Huvudpersonen har alltså levt i verkligheten, men för ca 2 000 år sedan. Jag vet inte om Claeson fått idén till denna bok från den senaste tidens latinblomstring, med tv-serien Rome och annat, men det spelar egentligen mindre roll. Att Tiro från början var en enkel man som råkade hamna hos precis rätt person (Marcus Tullius Cicero, talare och skrivare som levde ungefär parallellt med Julius Caesar) och därmed blev såväl frigiven som en del av vår historia, får Claeson med på ett smidigt sätt i tankarna hos den gamle mannen. Efter själva boken finns även en kort förklaring av de verkliga personerna bakom några av karaktärerna i boken, och den som vill veta mer hittar lätt massor såväl i bokhandeln som på bibliotek och på internet.

Claesons bok gör att jag skulle önska att någon skrev Tiros riktiga biografi också, och fler nya böcker som rent allmänt behandlar någon av de mer vanliga människornas historia förr i tiden. Tyvärr är det ju mest statsmännens och i bästa fall deras hustrurs eller döttrars historia som finns bevarad, så uppgiften får väl läggas på de skönlitterära författarna. Denna uppgift sköter Claeson med bravur.