Jorå, det är faktiskt sant, riktigt trevligt var det också och inte så farligt heller. De var alla trevliga bekantskaper i den litterära form som jag kom i kontakt med dem. Jag har helt enklet läst Kejsarbiografier när jag gått och lagt mig och försökt att klämma en Ceasar per kväll och jag lyckades nästan. Tretton kvällar tog det och det är tolv kejsare som skildras.

Suetonius verk är en viktig källa till kunskap om de romerska kejsarnas historia. Det börjar med Julius Caesar som emellertid aldrig uppnådde titeln men som förebådade och namngav den. Därefter följer de nästkommande elva härskarna varav den siste är Dominitianus. Däremellan återfinns namn som Augustus, Caligula, Nero och Titus.

De olika biografierna är uppbyggda av korta kapitel. Språket är ofta kortfattat och sällan insnärjande men ändå fascinerande. Genom detaljerna som återges skapas porträtten och det är ofta som själva det politiska spelet hamnar bakom den aktuella personen vilket är trevligt. Det är alltså som kulturhistoria snarare än historia som boken bör läsas och läsas bör den om man är intresserad av den romerska antiken.