Recension

: Drottningens chirurg
Drottningens chirurg Agneta Pleijel
2006
Norstedts
9/10

Besatt av vetenskapen

Utgiven 2006
ISBN 9113015982
Sidor 224

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Agneta Pleijel (född 1940) är bosatt i Stockholm. Hon har varit litteraturkritiker, kulturchef på Aftonbladet, professor i drama vid Dramatiska Institutet och ordförande i svenska PEN-klubben. Pleijel har skrivit pjäser, lyrik och romaner. Som dramatiker debuterade hon 1969, som poet 1981 med diktsamlingen Änglar, dvärgar och hennes första roman Vindspejare utkom 1987.

Sök efter boken

Hon gick fram till fönstren och såg ut över de ansade häckarna. Hon uppmärksammade påfåglarna som högmodigt drog sina släp över gräsmattorna. Hon såg vid ett tillfälle en ryttare på en vit häst som dök fram mellan de skyhöga träden i parken. Kanske var det kronprinsen?

Dessa rader i Agneta Pleijels roman "Drottningens chirurg" måste ha inspirerat till bokens vackra omslag. Eller omvänt, Pleijel kan ha inspirerats av målningen till att skriva så. Konstverket finns på Thielska Galleriet i Stockholm och konstnären är Carl Fredrik Hill. Det målades 1877 och har titeln "Route de Paris II". Men det hon, Nella Schützer, en av romanens huvudpersoner, ser i ovanstående citat är Svartsjö slottspark och vad gäller ryttaren på den vita hästen, undrar hon om det kan vara kronprins Gustav, den blivande
Gustav III.

Drottningens kirurg, det vill säga Lovisa Ulrikas kirurg, hette Herman Schützer (1713-1804) och Nella var hans fru. Senare fick han namnet Schützercrantz, då han adlades 1769. Han är en avlägsen släkting till Agneta Pleijel. Boken "Drottningens chirurg" är tänkt som en första del i en längre berättelse om människor i hennes släkt. Själv släktforskare har jag många gånger känt lockelsen att ge mer liv åt de många människoöden jag stött på under forskningen. Men hur få det riktigt bra och intressant för andra att läsa? Pleijel lyckas verkligen mycket bra. Hon hittade Schützer i sin släkt och hon forskade om honom på Riksarkivet, studerade hans skrifter på Kungliga Biblioteket och i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. Hon har lagt ner mycket tid på att forska. Men det är ingen dokumentär. Några personer har verkliga förlagor, andra är påhittade.

Herman Schützer var kirurg i en tid då de läkare som var universitetsutbildade och inriktade på medicin var de allra högst aktade och ansågs som mest kunniga. Kirurgin var från början ett hantverk och hade sitt ursprung i fältskärsyrket. Kirurgin ökade successivt alltmer i anseende och började närma sig vetenskaperna. Men det fanns en strid mellan kirurger och medicinare. Medicinarna såg kroppens insida som sitt eget revir och kallade kirurgerna för kvacksalvare.

Schützers specialitet och stora intresse var havandeskap och förlossningar. "Inget är mer intresseväckande än kvinnans inre." Han och Olof af Acrel var med om att förlösa drottning Lovisa Ulrika när kronprinsen föddes. Men mest drogs Schützer till de udda, ovanliga och svårdiagnosticerade fallen. Om sina patienter, deras förlossningar och sjukdomar var det han skrev och det är dessa skrifter som givit Agneta Pleijel idén till romanen och som ligger till grund för den.

Handlingen utspelar sig huvudsakligen under 1760- och 1770-talet i Stockholm och Pleijel fångar skickligt stämningar från det förflutna, till exempel i Gamla Stan, där Schützer bodde med sin familj, och får läsaren att utan besvär färdas bakåt i tiden. Hennes språk är luftigt och lätt, hon berättar nästan filmiskt och allt känns hela tiden intressant. Jag hörde Pleijel vid ett föredrag i en bokhandel tala om sin roman och hon sa då att hon låtit bokens personer prata nästan som vi gör i vår tid, hon har inte försökt härma någon 1700-talssvenska. Detta gör att man kommer närmare människorna, menade hon. Och det stämmer, de kunde vara vi själva fast förflyttade till 1700-talet.

Pleijel väjer inte för att in i minsta detalj skildra kejsarsnitt, operationer och obduktioner som Schützer utförde tillsammans med andra kirurger och medhjälpare. Ibland är det på gränsen till det outhärdliga att läsa och tanken på att kejsarsnitten och operationerna utfördes utan bedövning inger fasa. Det är det goda syftet som gör att man klarar att läsa detta, eftersom det handlar om att förlösa, bota och om att främja vetenskapen.

Men romanen har också kärlek som tema. Medan Schützers största engagemang finns i vetenskapen, hans arbete och karriär, tänker hans fru Nella mycket på sin ungdomskärlek, den man hon aldrig fick gifta sig med.

På detta sätt kan alltså Herman Schützer, en bortglömd, men betydande person, och hans samtida komma till liv och lära oss om vår historia, om bara någon har viljan och möjligheten att ta sig an uppgiften. Och så krävs det ju en bra författare förstås.

Textutdrag (Visa/göm)

Eva Björnberg

Publicerad: 2006-10-15 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-15 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2226

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?