Utgiven | 2005 |
---|---|
ISBN | 918968026X |
Sidor | 140 |
Översättare | Ninni Holmqvist |
Först utgiven | 2003 |
Illustratör | Cato Thau-Jensen |
Invånarna i den lilla bergsbyn Fox är kvinnor. Ingen vet riktigt varför det har blivit så. Runt omkring pågår något slags krig. Det är männens syssla. Ingen vet riktigt varför det har blivit så. Men kvinnorna fortlever obehindrat sina liv. De knullar, ljuger och intrigerar. I sin desperation blandar de begär med underkastelse. En är tjock, hänsynslös och befriande småelak mot barn. En annan är sotsvart avundsjuk på sin väninna. En tredje är åtrådd av alla män och väljer dem efter nyckfulla impulser. Mitt bland dem försöker några tjejer växa upp.
Det är en absurd värld som Jessen visar. Boken består av fem delar, alla med varsin berättare. En mystifikation i den ena kan få sin förklaring i den andra och så vidare. Det är ett kul grepp, som förstås har för avsikt att driva historien om Fox framåt. Men jag har svårt att riktigt komma in i fiktionen.
För när Jessen nästan hade mig i sitt grepp tappar hon mig hårt i golvet. Det är meningen ”sedan vaknar jag och upptäcker att jag bara har drömt” som gör att jag misstror det gestaltade. Kanske jag är överkänslig, men min bula vill inte går ned. Vet ärligt talat inte om någon text någonsin har blivit bättre av det-var-bara-en-dröm-tricket. Så även om Jessen här leker fritt med sagans form, vilket är kul, hamnar jag utanför.
Sagans form återspeglas också i det mustiga och överdrivna. Många scener är både roliga och burleska. Det underhåller. Men jag blir fort mätt på det överlastade språket.
Hela huset skakade och skramlade och darrade. Det var ett trampande och ett dovt brummande och höga skrik, och under allt detta toner som av klirrande glasbjällror eller skvalpande isgröt, och efterhand tilltog ljudet, och folk tystnade medan isgröten svällde och reste sig i en våg som växte och växte tills den till slut gick över styr och vällde in över byggnaden.
Samtidigt vill alltså inte Jessen att vi ska veta hur Fox har kommit till eller hur dess omvärld är beskaffad. Jag har svårt att förstå varför. Det förblir en dröm och berättelsen vaknar aldrig riktigt till liv. Det är synd, för jag tror den vill något mer. Kanske vill den visa människans blindhet för omvärlden och oss själva? Kanske vår ständiga åtrå efter bekräftelse? Nej, det är något annat:
Som man ofta ser när många kvinnor är samlade på ett enda ställe, händer det alltid oförklarliga och oväntade saker. Det ena oförklarliga förklaras av det andra. Vi skapar en historia vars titel lyder: Så gåtfullt är livet. Och under tiden går skvallret vidare.
Från bokmässan i Göteborg i höstas har jag kvar en anteckning efter ett seminarium där Jessen var med. Det står: ”Är det verkligen meningen att man ska förstå när alla förstår olika? Det handlar om individuella läsupplevelser. Någon universell förståelse finns inte.” Hm, vad kan man säga emot det?
Publicerad: 2005-12-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-01 13:47
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).