Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 9185057142 |
Sidor | 287 |
Orginaltitel | Black Edelweiss |
Översättare | Hans Dalén |
Först utgiven | 2002 |
När Johann Voss var 17 år tog han som frivillig värvning i Waffen-SS som bergsjägare. Han deltog i strider på såväl öst- som västfronten innan han tillfångatogs av amerikanska styrkor mot slutet av kriget. Som krigsfånge skrev han ned sina upplevelser och det är det stoffet som ligger till grund för den här boken.
Hans historia beskriver soldaternas vardag såväl i med som motgång. Voss är välformulerad och hans ton är medryckande om än något högtravande. Ibland anar man en skönlitterär ton som påminner om pojkbokens när Voss illustrerar de tyska truppernas upplevelser.
Efter kriget blev Waffen-SS, eller Adolf Hitlers personliga garde, stämplat som en kriminell organisation på grund av de många och avskyvärda krigsförbrytelser de hade stor del i. Detta hade Johann Voss mycket svårt att förstå. Han får det visserligen klart för sig vad som hänt i det tredje riket, han förnekar inte folkmorden men hans eget samvete är rent. Johan Voss menar att han inte kände till något om de brott som begicks av nazisterna i SS!!!
Voss, en i övrigt bildad och beläst ung man, hade således missat hela den långa raddan med restriktioner mot judarna i Tyskland samt alla andra tecken på missförhållanden. Med tanke på att han hela tiden refererar till ett försvarskrig missade han troligen också att Tyskland anföll både Frankrike och Sovjetunionen.
Hans berättelse och försvar liknar i mångt och mycket alla de svenska SS-soldaternas vilka Bosse Schön behandlat i sina böcker. SS-organisationen var uppdelad i en rent stridande gren där Voss och alla svenskar ingick och en gren under vilka krigsförbrytelserna begicks. Ingen i ”rätt” gren hade ont blod på händerna eller smutsigt grus i ögonen. Det ”ädla” uppdraget att kämpa mot bolsjevismen tillät tydligen skygglappar av storlek XXL!
Det är Johann Voss som person som är intressant i den här boken snarare än hans ibland nästan romantiska historier om soldatlivet. Hur man ställer sig till hans historia handlar helt enkelt om vilken tilltro man sätter till honom. Var han en naiv idealist förledd av Hitler, som han själv påstår, eller var han en streber som inte fort nog kunde ge sig in i striderna för ökat lebensraum? Personligen tror jag att alla i SS kanske inte visste exakt vad som pågick i koncentrationslägren men ingen i Tyskland kan ha missat att brotten mot främst judarna var så pass grova att det var oförsvarbart.
Publicerad: 2004-08-08 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-28 12:00
4 kommentarer
Men Per, ska du inte skriva lite om boken också?
#
Författaren beskriver inte bara det han tyckte var trevligt med ungdomsåren utan även hur han före och under sin krigstjänstgöring "kände att det fanns en mörk, ondskefull sida av das Reich" (s. 28) – exempelvis under ett allvarligt samtal med sin far (s. 74) då denne även berörde SS verksamhet "av ett slag som jag än mindre vill att du ska vara inblandad i" (faderns ord). Läs även kapitlet betitlat "En skymt ner i en avgrund" (s. 101-5).
Till skillnad från merparten Waffen-SS-veteraner går författaren i efterkrigsavsnitten även in på Waffen-SS delaktighet i Förintelsen och medger en sådan bl a med orden "Den andra obestridliga sanningen är att strategin och genomförandet av den [denna avskyvärda systematiska plan] var SS verk – det gjordes av män som till största delen bar vår uniform" (s. 193). SS betyder här hela SS-organisationen, inte bara Allgemeine-SS (SS = Allgemeine-SS + Waffen-SS).
Av bokens förord framgår ännu tydligare att inte bara SS-Einsatzgruppen (ur Allgemeine-SS) utan även vanliga fältförband ur både Waffen-SS och den helt reguljära tyska armén gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser (s. 11).
Om författarens motiv – som tonåring – läs kapitlet "Val" (s. 55-71 samt s. 52-53). Och varför han valde att skriva under pseudonym – se s. 12.
#
Judarna har också gjort krigs förbrytelser. Ex i östra polen tog dom över vissa läger, där de avlivade ca: 150000 tyskar direkt efter kriget.I dag finns mördarna kvar i Israel och lämnas inte ut av regimen.
Sharon när han var försvarsminister gasade till döds 5000 palistinier i flyktinglägret (Shatila) med res för stavning. När skall han dömmas för mass mord?. Jag kan fortsätta hur länge som helst, men ni kommer ändå inte att förstå.
#
Boken tyckte jag själv var mycket bra, det är trevligt att se Waffen-SS från en annan synvinkel än den vanligtvis fingerpekande hysterin som tycks vara normen. Jag kan mycket väl tänka mig att flertalet unga män i Waffen-SS hade samma inställning som Voss. Valet mellan sovjetkommunism och nationalsosialism var självklart för honom, vilket är lätt att förstå, även idag.
#
Kommentera eller pinga (trackback).