Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 9189622170 |
Sidor | 286 |
Översättare | Thomas Nydahl |
Det har hänt mig flertalet gånger när jag hyllat 1900-talets betydelsefullaste artist, att människan ifråga som skall övertygas om hans förträfflighet utbrister:
- Bob Dylan, är inte han död?
Nej, han är synnerligen levande och han kommer dessutom aldrig att dö på det sättet poesi aldrig dör för det den reinkarnerar hos nya generationer.
Ännu ett bevis för Dylans odödlighet är att nu finns ett lexikon enkom om Robert Allen Zimmerman, alias Bob Dylan. Detta lexikon vet mer om Dylan än Dylan själv och jag funderar på vad boken skall vara bra för, men inser att den är fantastisk för en Dylan-idiot som jag själv t.ex.
Jag bläddrar och läser artiklar på måfå. Lexikonet är ju en fantastisk uppfinning som samlar saker i bokstavsordning att leta upp för en när minnet sviker. Var den där plattan utgiven -67 som jag alltid har sagt på krogen? Oupps, jag har ljugit, samtidigt kommer -67 ändå vara ett år jag kommer Dylan-älta och säga att då kom tre fantastiska plattor trots att det visar sig inte stämma riktigt nu när jag har lexikonet.
Jag inser med Lyrics i handen, pocketen med alla Dylans sångtexter fram till 1985, att det är nog hans texter, hans värld som är den litteraturen jag levt med och lyssnat och läst och sjungit mest av alla ord på denna jord. Den boken är sliten och jag är inne på mitt tredje exemplar. Det första glömdes på en fest på en färja mellan Italien och Grekland på luffen och den saknar jag för där hade jag skrivit i ackorden ovanför texterna på ett hundratal låtar. Hoppas den hamnat hos ett gitarrspelande Dylan-fan.
Det andra exemplaret tappade bror bort och den nuvarande som är sliten men med få ackord inskrivna i, den har blivit en lyrikläsarupplaga för den fylls sakta med ordförklaringar i kanten. Engelskan är inte mitt modersmål men ändå är Dylan nära, nära och jag behöver väl inte påpeka att den sjungna poesin också håller som läst poesi.
Det jag försöker säga är att jag inte tror Dylan-lexikonet når samma nivå som Lycrics, men ändå känns den som ett viktigt komplement i bokhyllan och sålunda borde jag inte tappa bort den som Lyrics som är en bok att spela ur och läsa och bära med sig hela tiden om och om igen.
Lexikonet är definitivt något en Dylan-fanatiker skall ha hemma. Det är något att bläddra i och jag har ännu inte funnit några brister, men jag måste erkänna att jag har brutit mot principen att ha läst varje ord i boken jag recenserar. Det skulle vara lite tradigt att läsa ett lexikonfrån pärmn till pärm; det är ju ett uppslagsverk och inte en roman.
Klart jag skulle vilja ha färgbilder och annan lyx, men dom svartvita är bättre än inget. Antar att det där är som så mycket annat en tråkig pengafråga.
Världen har inte blivit mycket bättre av att denna bok finns och orättvisorna blir inte färre men vi som tycker att Dylan är en ingrediens i livet lika viktig som vin har fått vårt lystmäte.
Publicerad: 2004-08-09 00:00 / Uppdaterad: 2016-10-13 21:49
14 kommentarer
Ack ja. Sextitalet var speciellt. Hela tiden kom det nya mästerverk – från Bob Dylan, Beatles, Joan Baez, mamas and Papas, osv, osv. Vi dränktes i de mest fantastiska musik från våra jämnåriga genier, bortskämda så det är inte klokt. Det har inte funnits en känsla som den sedan dess.
#
Visst tusan har det funnits en sådan känsla även efter 60-talet, nämligen den känsla som Steven Patrick Morrissey förmedlar! Snacka om geni, och snacka om poesi…
#
Förresten, bra recension Csabi! Jag gillar när recensioner är lite personliga. När recensenten delar med sig av sina erfarenheter kring ämnet, och gärna små anekdoter som att man tappat bort en bok på en fest på en färja. Underbart!
#
Men det var så MÅNGA, Anna. Hela tiden!
Min generation lyssnade då inte särskilt mycket på våra föräldrars musik – men våra barn och barnbarn lyssnar fortfarande på sextitalet… Guldålder. Leonard Cohen…
#
Men det var så MÅNGA, Anna. Hela tiden!
Min generation lyssnade då inte särskilt mycket på våra föräldrars musik – men våra barn och barnbarn lyssnar fortfarande på sextitalet… Guldålder. Leonard Cohen…
#
Jo, jag förstår vad du menar. Det finns alldeles för mycket skitmusik numera. Eller som Morrissey uttrycker det: "lock-jawed popstars, thicker than pigshit, nothing to convey…"
#
Å andra sidan fanns det skitmusik på 60-talet med… Monkees, nån? Det finns gott om bra låtskrivare idag med, man kanske får rota lite djupare bara… fast Dylan är onekligen svår att toppa.
#
Vi behövde inte leta! En sak till, ni yngre som lyssnar och läser t ex den här boken – det var en hel stämning kring alltihop. Inte så hård som nu, folk såg framåt och kände sig smarta och progressiva – ingen levde för att bli kändis i dokusåpor, de fanns inte.
#
Vilken dålig recension. Man får ingen uppfattning om vilken typ av artiklar lexikonet innehåller, bara att de på något sätt handlar om Bob Dylan. Som så ofta när amatörer recenserar böcker svävar de ut i irrelevanta anekdoter från sitt eget liv istället för att berätta om den aktuella boken. Recensenten glömde en bok på en färja mellan Italien och Grekland… Verkligen?! Och det andra exemplaret tappade bror bort – sån otur, då!
#
käka pizza på dalvik
#
ska bara säja det en gång till,käka pizza på dalvik i jönköping. det är fett gott :P
#
mera pizza
#
ät pizza på dalvik
#
ät kebab
#
Kommentera eller pinga (trackback).