Har du sett sketchen där Monty Python-gänget sitter och raljerar över sina eländiga barndomar? Den ena historien värre än den andra. Har du kanske till och med träffat någon som gärna vill få sin egen uppväxt att låta som en rad tuffa år och som ett smärre helvete? Då kan du vara säker på en sak: de har inte läst Hjärtat är bedrägligast av allt.

JT LeRoys förra bok Sarah var en upp och ned vänd askungesaga. Den handlade om en son till en truckerhora i södra USA som i unga år hamnade i händerna på hallickar och torskar. Klädd som flicka och med sin mammas namn prostituerade han sig. Allt för att få den kärlek och bekräftelse som han saknade.

Berättelserna i Hjärtat är bedrägligast av allt skrev LeRoy innan Sarah. Boken består av 10 noveller. Alla handlar om Jeremiah och det är han som berättar. När han är fyra år tar Sarah, hans biologiska mamma, vårdnaden om honom. Hon har blivit myndig. Mot Jeremiahs och fosterföräldrarnas vilja hämtar hon honom, till ett liv i prostitution, missbruk och utan fast adress.

LeRoy målar upp en helt unik mor-och-son-relation. Det är psykologiska porträtt av två tvillingsjälar som båda är offer för ett öde som inte är deras. Det är nästan provocerande att följa Jeremiahs uppväxt och försöka förstå varför han inte bara sticker. Man önskar att han kunde förstå att han blir utnyttjad och att ingenting är hans fel. Men han är ingen superhjälte som Erik i Jan Guillous Ondskan som vet skillnaden mellan rätt och fel och som kan ta sig ur sitt elände av egen kraft.

Gång på gång lämnar Sarah sin son vind för våg. Hon sticker med en ny älskare, jobbar flera dygn i sträck eller ligger drogad i en lastbilshytt med kanylen kvar i armen. Jeremiah måste lära sig leva i detta. Han måste lära känna hårdingarna som ligger med mamma och sedan åker från dem i stora lastbilar. Han måste lära känna tradarhaken med galonsäten där man får pommes frites till frukost. Han måste lära känna sig själv i en verklighet där han inte fyller någon som helst funktion.

När det går riktigt åt helvete får han bo hos sina morföräldrar. Men det gör honom inte helare. De är frireligiösa fanatiker som litar blint till syndernas förlåtelse genom aga. Han måste lära sig recitera bibeln och att livet är ett helvete. För en syndare kan belöningen komma först i himmelen.

Sarah binder honom till sig genom hot. Han får lära sig att polisen och socialarbetarna är ute efter honom. Jeremiah tror att han är på flykt och att Sarah är den enda som vill honom väl. Alla egna initiativ är en synd som endast kan förlåtas med stryk och åter stryk.

Jag frågar mig förstås varför Sarah envist ska ta hand om sin son när hon knappt är kapabel att ta hand om sig själv? Vill hon ta ut hämnd för sin egen uppväxt? Vill hon ha någon att jämföra sig med? Vill hon ha ett vittne? Deras relation är komplex och fylld av gåtor. Det är två trasiga människor som är förvillande lika varandra till det yttre och successivt allt mer till det inre. Jeremiah blir Sarah.

Men så har han något mellan benen som hon saknar. Han kan inte förstå vad det är. Det blir också ett straff. Är det inte meningen att han också ska vara flicka? Svaret är drömmen om att få vara som en barbiedocka: könlös, vacker och likgiktig för all behandling.

När jag läser LeRoy får jag samma känsla i magen som när jag läste om Györky Köver i Imre Kertész Mannen utan öde. Jeremiah har inget öde och kan inte göra något åt sin situation. Har råder inte över sitt liv. Precis lika lite som Köves när han blir satt i arbetsläger. De kan bara vittna. Värderingarna kommer efteråt och finns inte i själva erfarenheten. Som läsare har man förstås ett annat perspektiv med facit i hand.

Varje novell är ett steg längre ned i förnedringen. Jeremiah blir äldre och formas av ett sjukt samhälle med sneda ideal. LeRoy ifrågasätter vad som anses vara normalt i fanatismens och dubbelmoralens USA. Vad är manligt och kvinnligt? Spelar det någon roll? Vem bär skulden när människans självtillfredsställelse står i centrum?

Allt som LeRoy berättar lär vara självupplevt. Det är hans terapeut som fått honom att börja skriva. Men jag har svårt att säga att det skulle göra den här boken bättre. Precis som en film inte blir bättre bara för att den är baserad på en sann historia, måste det till något mer. Detta mer finns hos LeRoy. Hjärtat är bedrägligast av allt är helt enkelt en mycket bra och gripande bok.