Simskola. En snäll simfröken. Glada barn som fryser. Små lekar och sånger. Doppa näsan och sjung om Nippertippan. Hoppa från kanten, ta simmärken. Baddaren. Den ouppnåeliga guldfisken, man ska dyka från kanten, på huvudet. Den glänser på jackan. Jag kan simma. Jag kan simma bröstsim, jag kan simma som en haj, som en älg, som […][...]

Kommer du ihåg playmobilgubbarna? De små stela figurerna som man kunde byta hår och hatt på. Som kunde vara brandmän och sjörövare eller kanske sjuksköterskor. Allt var möjligt. Figurerna i den här boken påminner om gubbarna, fast de är ännu stelare, jag kan inte byta hår på dem och de är dessutom helt platta. Trista. […][...]

Varje år någon gång på hösten infaller barnboksveckan, en vecka om året att särskilt uppmärksamma alla fantastiska texter och bilder för barn som finns. Dagensbok.com vill förstås också passa på och i år tog Lisa kontakt med några av författarna som gör alla fina svenska barnböcker. De här författarna blev intervjuade och om du vill […][...]

Kärlek. Kärlek mellan två unga människor. Två människor som vet hur länge kärleken varar. David och Milena. Det bubblar inuti min kropp. Mina ben var mjuka och mina fötter snubbliga. Det kliade i skinnet halsen var torr. Jag hade tårar i ögonen. Jag ville gråta och skratta och ropa högt. Jag tror att det är […][...]

En liten figur. En liten flicka med brunt rufsigt hår. Hon har ett par blå underbyxor och ett blått linne. Det är röda prickar på dem. Som en liten Lotta på Bråkmakargatan-tvilling. Hon lyfter upp linnet och betraktar sin navel. Det är vi många som gjort. Som liten ställde vi oss säkert frågorna; vad är […][...]

”En genomillustrerad generös presentbok…” läser jag på en sida där boken presenteras. Visst. Det är många illustrationer. Men i de flesta fall är det samma bild som på föregående sida, fast spegelvänd. Någon snål symetriidiot har bestämt att det är snyggt att ringa in texten med en bild och för att slippa rita så många […][...]

Jag undrar varför Joanna Rubin Dranger valt att skriva/rita en bok som skulle kunna handla om mig. Eller har hon valt att skriva om hur det är att vara tjej? Stämmer verkligen allt detta ångestladdade in på alla tjejer? Hoppas inte. Känner igen mig i fröken Märkvärdig. Jag vill och kan själv. Ensam är stark. […][...]

Oändliga är möjligheterna att använda orden i vårt språk. Ändå hindras vi allt för ofta att använda dem hur vi vill. Det finns regler som styr hur vi ska prata och vad orden betyder. Det struntar Johan Althoff i. Och det gör han förbaskat rätt i! En kväll samlas djuren i en skogsglänta för att […][...]

Med mycket känsla, väldigt mycket känsla, har Björn Forseth skapat en ny historiebok. En bok som täcker de norra delarna av Sverige och resten av Skandinavien. En bok som ger de samiska barnen sin egen historia. Ett folks historia och inte ett lands. Under min gymnasietid spenderade jag många timmar för att hitta bra samisk […][...]

Med en vetenskapsmans intresse, en forskares nyfikenhet, ett barns fantasi och ett enkelt språk som är en blandning av både det ena och det andra tar författaren Maja Lundgren med oss till Pompeji, åren före katastrofen. Hon skriver om tiden som var då, men drar sig inte för att dra in jämförelser från vår tid. […][...]