O ja! Jag har stött på träiga texter i mitt liv. Och jag förstår att det blir träigt eller klyschigt ibland. När verkligheten överträffar dikten (Lenas slitna klyscha nr 1) är orden hjälplöst fyrkantiga. Oavsett om det gäller tragiska eller lyckoberusande händelser. Tystnad (eller tomma sidor) kan faktiskt vara det enda som fungerar i förmedlandet […][...]

Varor läggs upp på kassabandet. En efter en åker de iväg och när den sista slagits in i kassan går kunden fram och betalar. Föreställ dig nu ett väldigt l å n g s a m t kassaband. Varorna skulle kunna symbolisera människor som du mött i ditt liv. När kassörskan behandlar dem en i […][...]

Ett människoliv på 1600-talet var kantat med många hot, särskilt när man betänker sjukdom och hälsa. Viss läkekonst och vård fanns, men väldigt många sjukdomar som vi idag kan bota slutade med döden. I Europa levde de flesta i jordbruksgemenskaper där de plöjde åkrar och vallade boskap. Kyrkans kontroll sipprade in i tankemönstren. Man kunde […][...]

En avstressande känsla infinner sig i mig när jag bläddrar i bilderboken Just nu. Jag känner igen mig från åren som småbarnsförälder. Perspektivbytet. Att se saker med deras ögon. Gå uppför backen i deras takt. Stanna upp och lyssna på deras berättelser om dagen. Allt som rörde arbetsplatsens visioner, strategier och aktivitetsplaner rann av mig […][...]

Teaterregissörer som sätter upp en pjäs utan ett manus är nog de sämsta arbetsgivarna som går att finna. Så tänker jag när jag läser Den bästa av världar. Aurelia får huvudrollen i pjäsen som ska handla om dagarna då Berlinmuren föll. Teaterrepetitionerna är fysiska och övertrampen är många. Men Aurelia är tålig och gillar att […][...]

Den första läsningen av novellsamlingen Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk har jag mitt lokalbibliotek hemma att tacka för. Det skedde i januari/februari tidigare i år. Boken med sin crème caramel-färgade framsida drog mina blickar till sig – ett omslag som Ariel förlag utformat för 2018 års utgåva. Under några få sekunders bläddrande […][...]

Du som haver mänskan kär Se till mig som utled är Vart jag mig i världen vänder Bomber sprängs i alla gränder /L Nöjd november 2020 I romanen Mjölkbudet har staden inte något namn. Också grupperna som är aktiva i konflikten saknar namn. Bokens jag är 18 år och är som de flesta i den […][...]

Soldaterna som körde motorcyklarna såg med spända men förväntansfulla ögon på de tomma gatorna. Deras långa, svarta rockar av läder fladdrade lätt i morgonbrisen och motorljudet. Innan denna scen utspelade sig i Paris den 14 juni 1940 hade Frankrike varit i krig i åtta månader. För befolkningen i stort hade livet pågått nästan som förut. […][...]

För det mesta känner vi igen hus. Väggar, tak, fönster och dörrar. Men en del hus är annorlunda. Lilla Kerstin upptäcker en talande mus i huset som väntar på att hon och familjen ska flytta in. Musen med tröja och mössa visar på lönndörren, som är porten till en ny värld. I De Vita Björnarnas […][...]

Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]