Fördelen med jordens pågående klimatkatastrof är den nyutsprungna floran av litteratur om atmosfären och dess makt över livet på planeten. Av de naturvetenskapliga forskningsområdena framstår meteorologin som det minst obegripliga; medan andra ägnar sig åt mikroskopiska aktiviteter inuti DNA-kedjor inuti en cell inuti ett organ inuti en padda eller drillsnäppans komplicerade liv i skogen A […][...]

Maoslillaröda-vänsterns avkommor vill förstå hur deras föregångare kunde bli så bedragna. Varför vurmade föräldrarna för massmördare? Trodde i övrigt intelligenta personer verkligen att Stora språnget och Kulturrevolutionen bara var smärre klavertramp? Jesper Huors Sista resan till Phonm Penh är en av de senaste årens mest drabbande uppgörelser med det revolutionära förgångna. Men snarare än en […][...]

Journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski blev 74 år gammal. Han avled i går eftermiddag i Warszawa. Alla ska vi dö en dag, jag vet. Men han hade så mycket mer att berätta, så mycket klokhet, humanism och intellekt kvar, som det smärtar mig att tänka på som förlorat. Han var mitt bästa resesällskap; enda trösten […][...]

I sin senaste roman söker sig Nadine Gordimer inåt, mot själva varat. Huvudpersonen, ekologen Paul, är en sydafrikansk – vit – familjefar i trettioårsåldern som drabbas av cancer i sköldkörtlen. Strålningsbehandlingen gör honom radioaktiv. För att inte smitta hustrun och sonen, flyttar Paul in hos sina föräldrar. Hans stilla liv i barndomshemmet öppnar för funderingar, […][...]

Den upplyste resenären, som föraktar de klassiska reseberättelsernas västerländska ignorans – och som åker ensam till ett underutvecklat land i en känsla av individualistisk briljans – betraktar såklart sig själv som överlägsen turisten. Den upplyste resenären kommer inte till den fattiga byn för att njuta, söker inte exotismen. Den upplyste anländer med en ödmjuk inställning […][...]

Måhända var det avsaknaden av bloggosfären och Seinfeldboxar som gav Leonardo da Vinci tid och ork att uppfinna, måla, forska, obducera och Gud vet vad på samma gång. Måhända var det sedvanlig nyfikenhet. Hur som helst är renässansmänniskan jävlig död, och tur är väl det. Tänk en fest 2006, där man sitter några stycken och […][...]