Med publikfriande titlar som ”Etta på Svensktoppen”, ”Och nu ska vi sjunga” (I, II och III, faktiskt), och ”Fröjdefull jul” vill Lars Melin berätta för oss om hur vårt gemensamma språk används i vitt skilda sammanhang. Huvudtanken i boken är att bearbeta idéer om svenskans ”renhet” och ”äkthet”, och konstatera, eller i alla fall diskutera, […][...]

Av någon anledning har jag aldrig läst någon av Mikael Parkvalls böcker. Tack vare att jag hittade Lingvistbloggen fick jag även upp ögonen för denne lingvists alster, och nu blev det dags. Efter de första kapitlen är jag helfrälst. Roligt, bitskt, men ändå vänligt och aningen … tja, liksom suckande. Men efter drygt halva boken […][...]

Till matens försvar låter mer pretentiöst än vad det känns – den här boken kan sammanfattas ganska enkelt: ät mat och inget annat. Författarens poäng är att vi ska sluta stirra oss blinda på näringsämnen som enstaka ämnen och se till helheten. Han drar fram teorier och förnuft som säger att det faktiskt är mat […][...]

Redan i förordet klargörs vem som är tänkt publik: utbildare och studenter, samt en och annan som är intresserad av teknik för språkanvändning. Det här är en mycket akademisk och teknisk bok, som varken passar eller är tänkt för en bred allmänhet. Kapitlen spänner över allt från korpusanvändning, där jag till min glädje ser konkret […][...]

Sedan år 2000 har Sverige officiella minoritetsspråk: finska, samiska (samtliga dialekter), meänkieli, romani och jiddisch, som bland annat i och med detta måste ges som hemspråk om en skola har elever med ett av språken som modersmål. Romani kallades i min barndom fortfarande ”zigenska” eller ”zigenarspråket” och var smått svåråtkomligt för en icke-rom, men har […][...]

Varje år, ofta under årets absolut sämsta vecka rent vädermässigt, strömmar det tusentals människor till Järntorget i Göteborg. De samlas kring det nav som kallas Draken, och är en biograf från 1950-talet med inredning av samme arkitekt som inredde Göteborgs Konserthus. Det vimlas, pratas, käkas, dricks och man ser på film. Dessutom kombineras de bästa […][...]

En bok baserad på en tv-serie Â… men inte den vanliga sorten. Kjell Wigers har länge åkt runt för nyhetsprogrammet Västnytts räkning (med annan fotograf än till denna bok) och pratat om väl valda svenska ortnamn och deras ursprung, och nu har detta resulterat i en bok. I dagens IT-samhälle är detta nog ganska ovanligt, […][...]

Här har alla som gillar lite läskiga sagor med verklighetsförankring något att bita i! Per Gustavsson har samlat ihop sagor från olika delar av landet och fått Katarina Strömgård att illustrera dem. Historierna är korta, passar utmärkt för högläsning innan sänggående (om man nu inte har lätt för mardrömmar) eller i andra sammanhang där man […][...]

Det här är en kåserande återupprättelse. Lars Westman har skrivit ihop en hel bok om fenicierna, det folk som omtalas i många antika verk från Medelhavsländerna, som gav upphov till den purpurfärg romarna ville ha på sina finaste togor och som såg Hannibal födas och försöka ge sig på den tidens stormakt genom elefanter, och […][...]

En av Lilla spöket Labans skapare, Lasse Sandberg, är död. Sedan 1950-talet har han illustrerat mängder med böcker, inklusive de självbiografiska "Herr Sandberg ser på sig själv" (1969) och "Herr S som …" (2002). Han gjorde även skämtteckningar i tidningar.[...]