I Prosa 1, som kom ut i våras, har Bokförlaget Atlas samlat tio kortare texter av Jon Fosse tillsammans med en introduktion av litteraturkritikern Mikaela Blomqvist. Den tidigaste är Fosses första publicerade novell från 1981, den senaste är från 2014. Det är en samling med noveller och dikter samt några texter som kanske bäst beskrivs […][...]

Jag befinner mig i ett Nordamerika insvept i det värsta snöovädret i mannaminne när den finlandssvenska poeten Nicko Smith tar mig med på en poetisk promenad genom ett Brändö i skandinaviskt sommarljus. Smiths senaste poesisamling innehåller, förutom dikterna, flera fotografier med (vad jag förmodar är) platsen som boken handlar om. Bilderna är fyllda av det […][...]

I veckan dök en riktigt fin julklapp ner i postlådan, den klassiska boken Tomtar av Wil Huygen och Rien Poortvliet. Första gången jag stötte på boken som barn var av en ren tillfällighet. Vi var i fjällen en vecka och i stugan vi hyrde fanns den här spännande boken om tomtar. Jag kände ju igen […][...]

Med Jag älskar dig till döds ändå slår Dorothy Parkers översättare ett slag för vad ”light verse” faktiskt kan åstadkomma. Den här lyrikgenren, med höga krav vad gäller poetens (och översättarens!) förmåga vad gäller rim och meter, må ha syftet att roa och underhålla (och visst är Parkers kvicka poesi underhållande) men dikterna skyr inte […][...]

När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. Det var kort efter att jag ätit det för första gången och upptäckt hur gott det var och jag kunde också höra ett litet skratt i hennes röst, som om det gladde […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

Det börjar som en lek: dikter ska inte vara vuxna dikterna ska vara kortväxta som växter eller som barn oansvariga spontana väsen ska dikterna vara, de ska prata strunt, skrika och bära sig åt eller mumla uttrycksfullt för sig själva men aldrig vara vuxna Geir Gulliksens diktbok Vuxna dikter är indelad i de tre delarna […][...]

Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

När Joanna Rubin Dranger börjar arbetet med boken Ihågkom oss till liv vet hon inte om att det i hennes släkt har funnits en liten pojke som hette Faivel Szpindler. Han föddes 1936, son till Sonia och Max Szpindler. Faivel är kusin till författarens mamma, som föddes åtta år efter pojken. Mamman och pojken tillhör […][...]

Poetry is that which is worth translating. Så inleds Eliot Weinbergers essä om översättningens konst, som närläser 19 olika versioner av samma dikt av den kinesiska poeten Wang Wei från 700-talet. Först presenteras dikten i original med de kinesiska ideogrammen, kort förklarade. Därefter följer en translitteration enligt pinyin-systemet, som utgår från modern kinesiska (alltså inklusive […][...]