Jag skulle vilja utforska världen skriver Pentti Saarikoski och fortsätter: men när nu världen är ett enda öga som studerar mig ett strängt öga , en styvnackad fitta Så han får lov att utforska sig själv. Diktarperspektivet är detta, barnet som är centrum i världen, det är bara att utforska sig själv, som en del […][...]

Detta är ingen vanlig bok (läs skönlitterärt verk.) Den kan snarare vara ett exempel på hur mycket en bok kan vara. Detta är en samling texter från en svunnen romantisk era i Englands litteraturhistoria. Gunnar Hardings ambition, enligt förordet, är att skapa ett tidsavtryck och det lyckas i den mån tid finns och om den […][...]

Stor dikt växer inte på träd, inte slår den upp ur jorden som blommor heller. Men måste en välja, så väljer jag blommorna, stor dikt slår ut visande hemliga gångar ned i underjorden, blåsippor bland miljoner vitsippor. Miljoner sippor för poesin är livsviktig och allmän. Språklig skönhet och substans är för den enskilda människan språkblommor. […][...]

De personliga tillfälligheternas bok skulle jag vilja kalla denna Något som liknar en roman av Fredrik Lång. Faktum är att Fredrik var min lärare på en folkhögskola i Finland. Men det är ingen tillfällighet, för jag recenserar boken på grund av att han var min lärare och att jag har läst Sommaren med Sue och […][...]

Det strömmar vatten igenom dikterna, en skräddare återkommer, insekten som går på ytspänningen liksom poeten på meningslösheten. Penelopevävandet återkommer i vävstolen som bild. Det är favoritmetaforer som håller samman Niklas Rådströms Om att komma tillbaka till dikten. Liksom rösten som ibland hamnar i något som jag vill kalla poetiskt språk, vilket jag vill utfästa en […][...]