Jag vill så hemskt, hemskt gärna tycka om Jean-Michel Guenassias De obotliga optimisternas klubb. Jag vill tycka om den eftersom den är fransk. I högstadiet började jag läsa franska. Vi hade en helt fantastisk lärare vars råttor var Sverigemästare i råttagility, och som tyckte att grammatik var en världslig sak, det var bättre att ägna […][...]

Att läsa Nina Hemmingssons Det var jag som kom hem till dig känns lite som att bli brutalt överkörd av ett gäng mopedister just när man är på väg hem till den viktigaste personen, i sin sönderkördhet går man ändå hem till henom, ringer på dörrklockan i ett par timmar innan man inser att hen […][...]

Man kan vara rädd som en fågel, man kan vara glad som en fågel, man kan vara blyg, man kan vara jäktad, skrattig, nervös, cool, hysterisk, hängig, mätt, arg, trött, ledsen, lycklig. I Känslornas pekbok, illustratören Hanna Albrektsons debutbok, finns det fullt av fåglar med olika känslor. Kan man recensera en pekbok? Jag vet inte. […][...]

Jag har hört att på Cosmonova på Naturhistoriska Riksmuseet så går det att se på bio på en bioduk som är liksom överallt omkring en. Jag har hört att det på i stort sett alla biografer nuförtiden går att se på 3D-film. Jag har aldrig sett någon form av film tredimensionell film, eller film som […][...]

Matilda, kallad Tilda, bor i England men har en svensk mamma. På somrarna åker hon till morfar i Timmersby. Men den här sommaren är det inte som vanligt. En mystisk stämning vilar över bygden som ett trött, sjukt vilddjur vilar inför den sista avgörande striden. Tildas liv fylls av frågor. Vad hände egentligen med hennes […][...]

På internatskolan Jellicoe School går barnen som blivit övergivna, de problematiska ungdomarna: exempelvis massor av föräldralösa pyromaner. Ett antal veckor om året kommer kadetterna till Jellicoe, det är de, lite mer oproblematiska, som går på militärskola. De här veckorna är det krig, mellan internatelever, kadetter och jellisar – ungdomarna som bor i Jellicoe. På Jellicoe […][...]

Sommaren 1999 hette SVT:s sommarlovsprogram Mormors magiska vind. Den utspelade sig på vinden hemma hos någon mormor, och två kusiner och ett spöke bodde där. De kunde resa i tiden med hjälp av en magisk spegel. Sommaren 1999 var sista gången jag verkligen kunde uppskatta sommarlovsprogrammen utan att känna mig barnslig. Det var också första […][...]

Enligt förlaget är det här Sveriges första kollektivt skrivna kollektivroman. Med min ordvitsiga humor vill jag gärna kalla den kollektivtrafiksroman. För det är vad den är. Avståndet mellan är en berättelse om tåg. Om människor som åker tåg. 24 författare har skrivit 28 texter i jagform, där varje jag är en passagerare på pendeltåget i […][...]

När Celia Bowen är mycket ung offrar hennes pappa, den berömde magiker Prospero Besvärjaren, eller Hector Bowen som han egentligen heter, henne för en tävling. En tävling som pågått väldigt, väldigt länge och där ingen, utom möjligtvis Prospero och hans forne lärare, den gråklädde mister A. H—, känner till reglerna. Ett spel, vars spelplan är […][...]

Spinderella Tarantella kan inte skrämma barn. Men tanter. Och förutom det där med barnskrämmandet så kan hon allt. Hon är så himla världsbäst på allting. Det är en skön, peppande Lotta-på-Bråkmakargatan-attityd som förmedlas av Inger Lindahl och Sara Gimbergsson i bilderboken Spinderella Tarantella. Den beskrivs på baksidan som en faktasaga, och det är nog en […][...]