Mons Kallentoft har kommit till den andra fristående delen av en svit inspirerad av de fyra elementen. I den första, Vattenänglar, svämmade sidor och historia över av vatten, regn och kalla färger. Nu är Vindsjälar här och med den kommer sensommarstorm, vindar, luft och Linköping. Kriminalkommissarie Malin Fors dotter sommarjobbar på äldreboendet Keruben. Chefen för […][...]

Ninni Schulmans debut Flicka med snö i håret handlar om en sextonårig flicka som försvinner. Den handlar också om relationer och om ondska som lurar under ytan. Jag minns att jag diggade historien som utspelade sig i glesbygden Hagfors med omnejd. Jag missade uppföljaren Pojken som slutade gråta men nu kommer den tredje boken i […][...]

  I torsdags, dvs den 21 november, var det så äntligen dags för höstens DebutBar som de sista åren huserat på Debaser Medis här i Stockholm. Denna novemberdag var det elva knoppande författare som slöt upp för att berätta samt läsa ur sin första bok. Som de senaste årens tradition bjuder leds samtalen av Harald […][...]

Det var hett på cykladerna, över fyrtio grader. Jag och en vän båtluffade i den grekiska ö-världen. Jag minns inte på vilken ö jag läste Isprinsessan, men jag minns att samtidigt som jag svettades på en strand låg en mördad kvinna och smälte sakta bort i ett badkar i Camilla Läckbergs debut. Både jag och […][...]

Treo och Enis är två zebror som är sambos i ett radhus på Enehandavägen. Livet lunkar på, den ena dagen är den andra lik. Enis älskar tillvaron. Hen prisar att mackorna smakar lika gott varje dag, medan Treo tröttnat på förutsägbarheten. Treo längtar äventyr och överraskningar. Tänk att få göra något annorlunda för en gångs […][...]

Jons pappa är död. Men det tänker han inte berätta för någon. Det är ingen idé att berätta för det är ingen som skulle förstå i alla fall. Så känns det i Jon. Det är så märkligt. Jon tycker att hans pappa både finns och inte finns på en gång. Alla pappas saker är kvar […][...]

Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast. Så enkelt och smärtsamt inleder Anna Höglund sin bok Om detta talar man endast med kaniner. Det är en historia om en känslig kanins strävan efter att hitta sin plats i tillvaron. När utanförskapet och ensamheten stångar sig blodiga emot […][...]

Jag var sju år och min syster var fem. Vi tyckte att vår mamma särbehandlade vår lillebror. Vi bestämde oss för att agera. Smidde planer på rummet och skred sedan till verket. Beväpnade med papperslappar och bläckpenna författade vi arga lappar som vi sedan vek ihop och planterade ut överallt i det rosa radhuset. Varenda […][...]

Bokmässan är mer än böckerna. Det handlar om de möten som böcker bygger. Författare, läsare och samtalen som uppstår. I år var jag mer luttrad. Samtidigt som jag med åren blivit mer förberedd på vad som väntar i mässhallen har jag blivit mer öppen och mottaglig i gyttret. Sållat och läst av både golvet samt […][...]

Unni Drougge är för mig för evigt förknippad med min ungdom. En ball, snygg och självständig kvinna som skrev punkigt och självutlämnande. Faktum är att jag inte läst något av henne sedan slutet av 90-talet. Nu hugger jag in på den tredje och avslutande boken om skvallerjournalisten Berit Hård. Sugs in i berättelsen redan efter […][...]