Vi är många som läser och skriver för att kunna överleva. Det finns ingenting passivt över det, ingenting försonande. Det är en speciell slags hunger. Det är en speciell slags törst. Detta slår Kristian Lundberg fast redan tidigt i den nya boken. En skrivande människa är i det närmaste alltid också en läsande människa. Att […][...]

Det har aldrig varit enklare att läsa Katarina Frostenson än nu, höstvintern 2015. Om nu enkelt ska vara en måttstock för poesi. Jag anser inte det, men i fallet med Sånger och formler handlar det enkla mer om en sorts självklarhet än om att vara lättillgänglig. Tilltalet är klart. Katarina Frostenson skriver fram samtiden, innan […][...]

Hur mörkt får det bli? Så löd en titel på ett av seminarierna under årets bokmässa. Frågan syftade på dagens ungdomslitteratur och ställdes till några författare som skriver för unga idag. Hur mycket kan författaren låta böckerna färgas av samtiden och dess deprimerande nyheter? Behöver unga människor något mer upplyftande som motvikt, eller är mörk […][...]

När Nya Moderaterna förlorade makten i riksdagsvalet för snart ett år sedan fanns förhoppningar hos en del av oss att arbetslinjen skulle dö. Att retoriken och den politiska praktik som begreppet representerade skulle förpassas iväg och bytas ut mot en annan arbetsmarknadspolitik. En mindre orolig, flexibilitetskrävande, produktionsinriktad syn på arbetslivet. En som satte livet snarare […][...]

Han hade inget barndomshem att återvända till. Fadern var inte längre bonde och han själv var inte bondson. Han hade blivit en del av staden. Han var inte ens brevbärare längre. Det var knappt Adrian visste vem han var. En arbetslös arbetare, kanske? Adrian kände sig i alla fall som en arbetare. Så återberättar Johan […][...]

Stig Johansson är poeten vars debutdiktsamling innehöll några av den svenska moderna lyrikens mest citerade rader: Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet. Från nionde våning är Johanssons femte diktsamling och inleds med ett förord av Kristian Lundberg som konstaterar att Johanssons dikt är omöjlig att sortera in […][...]

Så sent som i april i år utkom Marguerite Duras mörkt myllrande roman Vicekonsuln på Lind & Co. Nu, en kort tid senare, ger Ellerströms ut både Atlantmannen och Horan på den normandiska kusten – två tunna volymer att bära med sig överallt och återkomma till gång efter annan. Horan på den normandiska kusten är […][...]

Den har ett lika allvarligt som angeläget ärende, Jerker Sagfors tredje diktsamling. Och kanske borde jag inte använda ett så billigt adjektiv som ”spännande”, men det är mitt första intryck av De döda kommer från Karelen. Här är en dikt som luktar och av kärr och förruttnelse, samtidigt som den låter både de självklara och […][...]

Skolan, är det en vettig plats att använda som poetisk utgångspunkt? Alla rigida, tuktade arbetsplatser och miljöer – alla myndighetskontor, vårdcentraler, callcenters, styrelserum – vilken sorts samtal går egentligen att finna där bakom? Går det att med poesins hjälp nyansera de institutioner vars regelverk och premisser är lika ohjälpligt ingjutna i system som vi själva? […][...]

Det första som slår mig när jag får det enkla och det ensamma i händerna är lockbetet på baksidan. Texten skvallrar om våld, död och prostitution och förväntas nog suga in mig som läsare med sin ovillkorlighet. Som om den ville säga: här – ett liv så fullt av liv att du inte kan värja […][...]