Branta, mörka klippor som stupar ner i ett vidöppet hav, en himmel som bär den skarpsynta höken om dagen och nattens alla stjärnor om natten. Den amerikanska västkusten kring Monterey är en storslagen miljö, ständigt återkommande i poeten Robinson Jeffers dikter. I början av 1900-talet blev han så tagen av detta karga men glittrande paradis […][...]

Om det regnar i Ahvaz är romanen jag önskar jag läst när jag var 17 år och så kär att jag stannade i en relation där den andra redan lämnat. Kanske hade huvudpersonen Avas självsäkra, övertygande personlighet skänkt mig tröst i mitt eget agerande då. Kanske hade Avas avsaknad av förödmjukelse inspirerat mig till att […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]

De flesta böcker med vidhängande ljuddel, ni vet: en kant i plast med knappar på, brukar säljas på barnavdelningen. Det här är dock i högsta grad en bok för äldre personer, åtminstone textmässigt – underhållande i klassisk Fredrik Lindström-stil, men samtidigt med vetenskaplig förankring och väl avgränsade detaljer för den som vill nörda in sig […][...]

En ung poet lämnar universitetet i Aten för att bege sig österut på en resa. Det är 1950-tal och han kallar sig för luffaraspirant, inspirerad av den stora litteraturen och villig att betrakta och återge det som visas för honom. Mellan dikt och vad som stundom blir till storartad novellkonst, i en löst sammanfogad huvudrörelse, […][...]

Tigandet, den kompakta tystnaden, inte minst när det gäller de döda, är i slutänden ett vakuum som förr eller senare livet självt fyller med sanning. Så börjar Ralf Rothmanns senaste roman på svenska – Att dö om våren. Efter att jag i några år nu har försökt följa med i utgivningen av modern tysk litteratur […][...]

Havet är en symbol för existensen. Seglatsen över det själva livet och hamnen långt där borta vid horisonten är döden. Stormar, stiltje, stark sjögång och brännande sol, är metaforer för det en människa möter av med- och motgång under sitt liv. Havet är oberäkneligt men också förföriskt lockande. Det är krävande och kraftfullt, farligt men […][...]

Om det inte är hockey-mästerskap, talas det inte så ofta om Tjeckien eller Slovakien i Sverige, så länge inte de som talar har en bakgrund i något av länderna. Fram till 1993 – 25 år före denna boks publicering – var dessa två republiker ett enda land, Tjeckoslovakien. Den som vill veta mer om endera […][...]

Det är inte alltid lätt att ringa in böcker i en genre, sätta etiketter på dem, och det går ibland bra att låta bli. Ändå skulle jag vilja påstå att November har trettioen dagar, är en kärleksroman. Längtan efter kärlek är också kärlek. Kärlek som kan göra så ont men som vi ändå inte vill […][...]

När det inte finns någon väg ut ur världen, vart beger man sig då? Så lyder undertiteln i Jón Kalman Stefánssons senaste roman Ásta. Meningen är typisk för sådana meningar som går att hitta i denne isländske poet och författares böcker. Och ja, språket är poetiskt och ja, då också vackert, men vackert skildrade är […][...]